Jovisst var dragstängerna genomgående.. Varför tyskarna byggde så vet jag inte. Men så byggde även de andra statsbanorna (Bayerska osv). Man kan tycka att det är märkligt med trävagnar utan bärande järnram, men så är det.
Endast vagnar för "hovet", dvs salongsvagnar för kejsaren och hans familj (det var många vagnar) fick järnram, så som vi känner det. Även post- och bagagevagnar var självbärande, trots stora dörröppningar. Även stora sexaxliga restaurang- och sovvagnar var självbärande. Senare preussiska och sachsiska bagagevagnar fick en uppstyvande järnstomme a la fackverksbro "inuti" träkorgen, man kan se hur balkarna ansluter till "träramen" nertill. Man kan känna igen dessa vagnar genom att dom har s.k. "gädd"-ändar (därmed avses INTE senare tiders "gädd"-stålvagnar från tidigt 20-tal).
I DDR sparade man en gammal preussisk tredjeklass snälltågsvagn, den finns idag på museum (men kommer inte ihåg var). Men - den hade i DDR försetts med järnbalkar utanpå träkorgen längst ner, så den visar inte ett originaltroget utseende.
I Tyskland var man ganska konservativa vad gäller vagnar, både personvagnar och godsvagnar. Hade man en gång infört en konstruktion så fick den konstruktionen "leva" länge och väl. I Preussen införde man 1891 en öppen godsvagn med 1,5 m höga sidor och 4,5 m axelavstånd, KPEV typ IId2. I grunden byggdes samma vagn, med samma huvudmått, ännu i mitten av 30-talet, låt vara moderniserad, förstärkt och svetsad (DRB typer Fwg 736 och 737, hos DB Om 30 och Om 31). Det är antagligen förklaringen till att man fortsatte med samma konstruktionsprinciper för snälltågsvagnar, som man en gång började med i början på 90-talet.
Egentligen skiljde sig de tyska korgarna inte nämnvärt från SJ:s modell 1891 och framåt; även SJ:s korg var "självbärande" (åtminstone obelastad, se text och foto i SJ 50 år 1906) men sattes ändå på en järnram.
Berra