SJ Fd S&NJ vagnar=Engelsk kvalitet (Fordon: vagnar)

av Sid, Monday, August 04, 2008, 15:57 (5716 dagar sedan) @ Christer Fredriksson

OFWJ köpte 200 st och FLJ köpte 18 st från samme skrothandlare i Luleå,
firma A Höglund.

Vagnarna var av två typer, hela vagnssidorna lutande resp. den övre delen
(ca 25 cm) av vagnssidorna lodräta, vilket var var det stora flertalet och
de försågs oftast med träpåbyggnad(ca 30 cm) för att öka lastvolymen.
Vagnarna var helt svartmålade.

Vagnarnas olika nummer från SNJ, SJ, OFWJ/FLJ, TGOJ 1931, TGOJ 1946 och
TGOJ 1947 samt skrot resp. försäljnings år är så gott som helt kända
utom för den första kopplingen SNJ-SJ och i viss mån SJ-FLJ där luckor finnes.

1931 omnumrerades de till gemensam TGOJ nummerserie på 3000-talet.
Av dessa fanns 1946 51 st kvar som trafikvagnar och omnumrerades till
en ny gemensam TGOJ nummerserie på 8000-talet.
1947 så borttogs mitteraxeln på dessa vagnar och de omnumrerades ånyo till
8100-talet.

Trafikuppgifterna för dessa vagnar upphörde 1978 i och med att Mossgruvan nedlades och malmtransporterna till Hofors upphörde och därmed skrotades det
stora flertalet av dessa 50-tal vagnar samma år. Några behölls några år för
att efter 1981 endast vara 3 st kvar.

Under 1930-och 1940-talet så slopades dessa småbäriga malmvagnar allt efter
som de föll för åldersstrecket oskrotades eller såldes till diverse bruk,
t.ex. Björneborg, Hissmofors, Domnarvet, Hofors, Dalkarlshyttan, NJA, OJA,
och Guldsmedshyttan samt TGO Grängesberg.
Vagnarna till Domnarvet och OJA samt TGO tilldelades interna vagnsnummer vid
resp industri.
Vagnarna till Guldsmedshyttan inregistrerades vid TGOJ som privatvagnar, serie Q 10000-talet, i och med att de skulle användas för transport av malm från
Blanka och Tyskafallsgruvorna till Guldsmedshyttan på SSJ och SGJ via Storå
station. Dessutom användes de för malmtransporter mellan Stripa gruvas lastkaj
och Guldsmedshyttans malmtorg. 2 st av dessa finnes hos GBBJ i Ggm.
Många av dessa vagnar ombyggdes under 1930- och 1940-talen till olika typer
av tjänstevagnar och omlittrerades till Q. Av dessa kan nämnas de små
kranvagnar som tillverkades för hantering av ved till loken under kriget.
Av dessa tjänstevagnar överlevde många till 1970-talet, främst då verkstads-
vagnar som rullande upplag utan korg.

Här skall påpekas att vagnarna sedan de levererades från England till SNJ i
stort sett är helt i original, dvs har originaldelarna kvar, utom att den
mittersta axeln har borttagits samt att buffertar, koppel, axlar, hjul och
fjädrar samt bromsutr har bytts under åren, resten är original.

Många metallurgiska institut från Europa och USA besökte Ggm vid ett flertal
tillfällen under 1970-1980-talen för att skärskåda dessa vagnar och järnet i
dessa som har stått pall för dessa omilda tunga malmtransporter i ur och skur
utan att rosta sönder eller brista av utmattning från den omilda behandlingen.
Resultatet av deras undersökningar var alltid detsamma, det var det fina
järnet som engelsmännen tillverkade med hög träkolshalt som var nyckeln till
det fina järnet, och som i dagsläget av kostnadsskäl ej kan tillverkas. Det
rostar ej särskilt mycket samt är segt.

Tack för en bra igenomgång av vagnarnas öden hos TGOJ:)
Mvh/Sid


Hela tråden: