Man får nog gå bakåt i tiden för att kunna diskutera frågor som ovan. Just B 1037 provkördes 1971 och uppställd torrluftkonserverad någon gång under sista halvåret 1971.Ingen känd provkörning därefter. Så frostskador torde uppstått efter detta datum. På den tiden fanns både verkstadspersonal med ånglokskompetens vid driftverkstäder och huvudverkstaden i Östersund.

Finns det dokumenterat att B 1037 provkördes 1971, jag tvivlar på att loket varit i drift.
Loket är mycket grundligt rengjort och därefter insprutat med tectyl till och med inne i stortuberna, överhettarelementen är nästan fullständigt nedkletade på utsidan, vissa element var fastklistrade i stortuben så vi har fått bruka spärrblock för att få loss dem.
När gjorde man sista tectylsprutningen av lok vid SJ?
Att man först tectylade in loket för att sedan sätta in det i plastpåse verkar inte rimligt.
morrgan

Torrluftkonservering beordrades redan 1970 av 1037. Såg själv loket uppkopplat i Boden sommaren 1971 tillsammans med andra B lok och någon E2. Enligt personal skulle alla loken köras och iordningsställas som fanns där då. Detta är givetvis ingen som helst garanti att loket verkligen kom att provköras och faktum är att jag inte har verifierat skriftligt att just 1037 provkördes innan det torrluftkonserverades i Sandträsk 1971. Detta till skillnad från flertalet andra lok som provkörning finns verifierad. Har dessutom sett någon skrivelse att undantag kunde göras för provkörning om man garanterat visste att ett lok var i gott skick eller nyligen varit i trafik.
Låter inte så troligt att man rostskyddsbehandlade loket precis innan det torrluftkonserverades. Finns ingen anledning eftersom torrluften effektivt hindrade rostangrepp. Dessutom fanns gammelkonserveringen kvar på en del lok.
Slutsats: Jag borde varit mer försiktig att uttala mig om provkörning så länge inget skriftligt finns som styrker detta. Tack morrgan för klarläggande och påpekande. Kanske loket inte varit i trafik efter 1959 då det finns verifierat om beredskapsrevision och att loket överfördes till beredskapsfordonsparken.

Mig veterligt upphörde dom gamla konserveringsmetoderna med rostskydd och avfuktningsmedel samtidigt som man gick över till torrluftkonservering (efter prov) 1969-1971. Kanhända att enstaka lok fick förbättrad konservering som aldrig var aktuella att beordras till torrluft. Gel påsarna hade t.ex en begränsad effekt efter en period och torde behövt bytas i de lok som stod kvar fram tills slutet av 1970 talet. A6 1790 som stått ute en längre tid i Gävle, fick en ny rostskyddsbehandling ca 1971 innan den ställdes in i lokhus.