I Helmstein och Runbergers bok "SJ personvagnar av 1940- och 1950-talsmodeller" nämns på flera ställen, att sidogång förbi resgodsavdelning/sidogång genom resgodsvagn var en förutsättning för att kunna koppla resgodsvagn/vagn med resgodsavdelning på valfri plats i ett tåg med serveringsvagn. Antagligen för att passagerare på väg till/från restaurantvagnen inte skulle behöva riskera att snubbla eller skada sig på kollin i resgodsutrymmet, och för att godset skulle kunna lastas utan hänsyn till passagemöjlighet (men för konduktörerna borde det förstås finnas någon form av möjlighet att ta sig igenom).

Min egen minnesbild av långväga resor under 1950-talet är emellertid, att man på väg till restaurantvagnen ofta måste passera genom resgodsvagn/resgodsavdelning utan korridor. Samtidigt kunde man konstatera att "där står våra resväskor" - det polletterade bagaget skickades ju som regel med samma tåg som resenären. Jag minns även att jag så sent som omkring 1980 på Västkustbanan ibland måste passera genom en resgodsavdelning (utan korridor) för att kunna nå serveringen. Tågsammansättningen här berodde säkert på att det fanns en Malmödel och en Helsinborgsdel i tågen.

Så hur viktigt var detta med krav på korridor för att bespara resenärerna passage genom resgodsutrymmet? Var det något som gällde mest för tåg där det ofta förekom mycket och skrymmande resgods/expressgods? Och att man i övrigt försökte lasta godset så att det blev en tillräckligt bred genomgång?