Vi har nog roligare än "Hurtbullarna"

Bäste Gustav!

Att kategoriskt uttala sig nedlåtande över en annan grupp personer på detta sätt är inte god ton.
Att raljant nedvärdra en annan syssla visar bara på bristande empati och inlevelseförmåga, tycker jag.
Jag, och flera med mig, har gjort andra saker än järnvägshobbyn, tex motionscyklat, och vi har gjort med god behållning och haft roligt under tiden.
Vad var och en tycker är roligt, kan inte du på detta sätt döma ut. Då skall du höra de omdömen som fälls över vissa "tågnördar" i andra sammanhang. För enskilda personer, med klara personlighetsproblem, kan dessa omdömen kanske vara korrekta, men att generalisera på detta sätt.... nääää, skäms!!

Tvärtom, jag tycker att friskvård, såsom motionscykling, dans, långa promenader, etc , skulle för vissa personer vara ett välbehövligt inslag i deras livsföring. Allt för att förebygga välfärdssjukdomar, såsom diabetes, övervikt, bukfetma, hjärt och kärlsjukdomar och likartade sympton. Kan man dessutom göra det i grupp och ha kul under tiden, så blir man starkare mentalt. Om det inte personerna fick ut något positivt, så skulle det inte vara 20000 st deltagare på Vätterrundan.

Sedan är det precis som med alla typer av verksamheter, en del personer går till överdrift och det blir till slut ett maniskt beetende, men om detta tänker jag inte orda om nu.

med bästa hälsningar

Sven Andersson

Instämmer till fullo. Jag umgås inte privat med några andra järnvägsentusiaster, men mina närmaste vänner känner till mitt intresse och frågar en del om det ibland (vi har andra gemensamma intressen, musiken inte minst) och detsamma gäller åt andra hållet. En nära vän har enkelt uttryckt fyra hobbyer, han snickrar, cyklar, DJ-ar och bränner brännvin. Inget annat än Disc-Jockey-grejen och i viss mån snapsandet (fast där är vi i regel mycket måttliga numera) är intressen som vi alla har utbyte av, men när jag kör min bil ut på de små uppländska vägarna en helg så här års för att t ex titta på ULJ så har jag full förståelse för att han med stor glädje nöjescyklar på precis samma vägar, för det är garanterat en trevlig hobby även om jag inte delar den själv.
Överlag har jag inget emot att umgås med andra järnvägsentusiaster, det har bara inte blivit så, men samtidigt är jag glad att ha ett umgänge som omfattar folk med rätt skilda beröringspunkter i tillvaron, jag tror att livet i stort blir intressantare så. Men det är kanske olika för olika människor.