intressant spänning/frekvens vilket kanske i sig på sikt ledde till dess försvinnande, men det kanske fanns fler banor med systemet!?

25 Hz fanns på många banor som elektrifierades med enfas vid denna tid, en anledning kan ha varit att man vid SJ försöksdrift omedelbart innan MÖJ första elektrifiering kommit fram till att 25 Hz nog var den optimala frekvensen. Sedan blev 15 Hz vanligare, sedermera anpassat till 16 2/3 Hz

NKlJ hade också 25 Hz från elektrifieringen 1920 och fram till 1947, men där lär det ha varit tillgång på 25 Hz direkt från Uddeholmsbolagets kraftverk som motiverade systemvalet. I början av 1900-talet fanns det bland kraftproducenterna två falanger, som förespråkade 25 resp 50 Hz för de allmänna kraftnäten. 25 Hz fick en tid övertaget, och Uddeholmsbolaget rycktes med av 25 Hz-vågen.
Matningen till MÖJ skedde för övrigt via frekvensomformare på kraftverket i Borensberg. Detta kraftverk producerade alltså 50 Hz trefas.

Det enda jag kan tillföra detta uttömande svar är att i elverkens barndom drev generatorena, mestadels likström, av ångmaskiner lokalt i tätorter mm.
När trefasen blev tillgänglig sågs användningen primärt att ersätta ångdriften med elmotorer som drev det befintliga nätet.i det syftet låg 25 hz väl till.
åtminstånde hos stockholms elverk kan man mellan raderna läsa att man valde driftformen för att avvakta utvecklingen innan större ombyggnader beslöts.

SJ lär på 1950-talet ha gjort en utredning kring ev omläggning av matningen till fd MÖJ till 16 2/3 Hz, men vid det laget hade väl trafikminskningen på smalspårsbanorna blivit tydlig, och drog man ut trenden pekade allt på successiv nedläggning. Och dessutom var det på väg att bli överskott på dieselfordon.

Ja, här finns tydligen en hel värld att utforska, tackar för svaret(n)

trevligt det här, inom elverksvärlden är intresserade av historisk utveckling minimal, så dessa diskussioner är mycket givande för mig!:-)