I den bästa av läsekretsar får man lära sig ett och annat! Jag är tacksam för det. Det är därför man har ett forum...
Jag HAR visserligen varit anställd av SJ några månader i början av 60-talet - Bdn dvst och Ntv hvst - men har aldrig haft tillgång till "SJ-nomenklatur" för allehanda detaljer. Så ordet "bindjärn" eller "bindstag" har faktiskt aldrig förut kommit framför mina ögon (eller öron). Så jag kan ju undra, hur många namn på detaljer jag aldrig lärt mig, fast jag känner till detaljerna ifråga ("lastvåg" exempelvis har jag nyligen sett på din hemsida, Uffe!).
I alla fall, SJ var sena med att införa modernare lagergafflar. Det syns på de nu aktuella lettiska bilderna (som BD lagt ut), som ju är "standard-O" - vagnarna har de gamla "tyska" lagergafflarna från före 1928, hos SJ införda omkring 1910, exempelvis med Orn-vagnen. Därför var det vanligt på SJ-vagnar, att de hade på dessa "spetsiga" lagergafflar fått påsvetsade plåtbitar, så att man kunde skruva dit bindstag (jo, jag har lärt mig!) med dubbla skruvhål.
Beträffande "Is/I4-vagnar av tysk modell": en skillnad som inte syns, är att de tyska vagnar som kom till Sverige omkring 1920 (de tre modellerna av Is samt Gs - varav en Gs finns hos MbV!) var av typen "Verbandswagen" som var "enhetliga" för alla dåvarande tyska statsbanor. Den tyska vagnen typ "Königsberg", som frågan ursprungligen handlar om, var byggd enligt tyska riksbanans "Austauschnormer", dvs alla detaljer (nitförband, knutplåtar osv) var gjorda enligt "stränga normer" så att de enkelt kunde flyttas/bytas mellan vagnar utan några som helst anpassningsarbeten. De äldre "Verbandswagen" var "handbyggen", borrhål och sådant passade vanligen inte "utan vidare bearbetning" mellan olika vagnsindivider.
Berra