Måste det bara vara eett sätt att se på dessa frågor som är "rätt"?

Jag tycker att tanken att visa "en typisk smalspårig järnväg på 30-talet" med typiska miljöer, uniformer och tåg, är en tänkbar strategi lika väl som att visa "en samling av tågfordon i originalskick hopkopplade i tåg" och där "varje station representerar en tidsepok", för att ta några exempel. (Andra exempel kan givetvis vara "En normalspårbanan i Bergslagen på 1880-talet", "rälsbussar genom tiderna" eller "Knäckebrohultbanans utveckling genom tiderna" i form av några tågsätt".)

Ingen bana kan visa allt (= hela den svenska järnvägshistorien), utan vi är alla tvugna att göra val och kompromisser. Men varför då välja ut en viss kompromiss som "rätt" och alla andra kompromisser som "fel"? Därmed menar jag givetvis inte att man inte skulle få diskutera frågan. Nej, tvärtom diskussionen är mycket intresseant! Men jag tycker den blir mer konstruktiv om man för den i termer av "för- och nackdelar" och "så här gör vi, därför att ..." och "hur gör ni?" istället för som "detta är rätt" och "detta är fel".

Jag började själv fundera över frågan när jag var aktiv i SAMH (numera MUMA). Där är alls spårvagnar målade och märkta som den varit i trafiken (under någon epok) men det har inte alltid varit självklart. I Spårvägssällskapets barndom fanns de tydligen de som ville måla alla vagnar i en egen SAMH-design ("pacific blue och italian creme"), hemskt tyckte jag då (och tycker jag nog nu också). Men det som ändå fick mig att börja fundera var HSS-jubiléet 1978. Under en dag kördes hela trafiken med Helsingborgsvagnar - och plötsligt kändes det hela som ett spårvägbolag istället för som ett rullande tivoli i glada färger! I min personliga kompromiss så väger ändå skälen över för att varje vagn ska ha sina färger, men sedan dess kan jag förstå hur AGJ resonerar.

Ett annat exempel, jag har en bok om de första åren på världesn första museibana "Talyllyn Railway" i Wales. Inriktningen då var mer på att rädda och bevara "Järnvägsbolaget Talyllyn" med sina traditioner. Eftersom de två loken var totalt utslitna gällde det att hitta andra lok som med måttlig insats kunde göras kördugliga och hålla igång trafiken de närmaste säsongerna. Det var då självklart att de "nya" loken skulle målas i Talyllyns färger och numreras i Talyllyns nummerserie istället för att behålla sin identitet från Corris Railway.

Så min uppfattning är att det är berikande om banorna resonerar lite olika kring detta, om det finns både "rullande lok- och vagnmuséer" och "miljömuséer".

/Leif