EJ / SJ eller Föreningssignatur på järnvägsfordon (Järnvägs- och Museiföreningar)
Apropå den intressanta tråden om Nora och NBVJ.
Det finns en annan aspekt på detta som gäller en del olika föreningar.
Uppmärkande av föreningsnamn eller föreningssignatur istället för den rätta SJ eller EJ signaturen. Tycker själv att detta är otroligt förfulande och missprydande. Hur ser övriga läsare på saken?Nässjö JVM har dock löst detta på ett mycke snyggt sätt på sina 60-talare. Den klassiska blåa destinationsskylten i dörrfönstret är helt enkelt utbytt mot en skylt med föreningnamnet. Snyggt och diskret. WS.
Mycket beror på vad man vill uppnå som förening. De flesta följer Riga reglerna, vilket innebär att man ska återställa fordon till ett "äkta" utseende (vilket kan variera beroende på epok). Problemet med detta är att man kan då oftast inte skapa en musealt riktigt museibana - för exempelvis på VGJ så förekom inte vagnar från andra smalspårsbolag (med undantag för LJ), det fanns ju ingen spårförbindelse, vilket innebär att man inte kan skapa den enhetliga - och musealt riktiga - bild av en privatbana med de bevarade vagnar som finns. AGJ har valt att märka alla fordon med AGJ, detta för att kunna avbilda en privatbana vid en viss tidspunkt. Bilden blir då riktigare, men fordonen blir fel (åtminstone enligt Riga reglerna). Andra föreningar väljer att märka vagnarna på ett korrekt sätt, men tappar då avbildningen av en viss bana. Det är inget enkelt vägval och jag tycket själv inte att det finns ett rätt svar.
Britterna brukar inte debattera frågan, då man har tillräckligt med bevarade fordon för att kunna skapa en enhetlig bild av en bana från 1923 och framåt. Men där är man också mer pragmatisk, och drar inte denna skillnaden mellan turistbana och museibana, främst då man behöver turister för att få in pengar till ban- och fordonsunderhåll - och de allra flesta besökare skiter fullständigt i om fordonen är helt riktigt markerade, dom är ju där för att uppleva ångtåg och tillhörande miljö, inte för att kritisera fordonsfärg.
Ärligt talat, denna svenska tendens att skilja mellan museibana och turistbana (och att sedan se ner på den sistnämnda) är något som vi i branschen bokstavligen inte har råd med, det vi behöver är besökare som gillar resan, som köper mer än bara resan när dom besöker oss, och som återkommer. För bara då har våra banor och fordon en framtid.