Måste det bara vara eett sätt att se på dessa frågor som är "rätt"?

Nej inte alls. Men inom föreningen måste det vara något som är bestämt vara "rätt". "Rätt" kan vara ingen kontroll alls, eller en styv hållning till 21 augusti 1938 mellan kl 11.30 och 14.00. Men det blir inte riktigt bra förrän föreningen bestämt sig för vilket det ska vara. De flesta har också bestämt sig, men lever i olika grad upp till beslutet.

Jag tycker att tanken att visa "en typisk smalspårig järnväg på 30-talet" med typiska miljöer, uniformer och tåg, är en tänkbar strategi lika väl som att visa "en samling av tågfordon i originalskick hopkopplade i tåg" och där "varje station representerar en tidsepok", för att ta några exempel. (Andra exempel kan givetvis vara "En normalspårbanan i Bergslagen på 1880-talet", "rälsbussar genom tiderna" eller "Knäckebrohultbanans utveckling genom tiderna" i form av några tågsätt".)

Absolut.

Ingen bana kan visa allt (= hela den svenska järnvägshistorien), utan vi är alla tvugna att göra val och kompromisser. Men varför då välja ut en viss kompromiss som "rätt" och alla andra kompromisser som "fel"? Därmed menar jag givetvis inte att man inte skulle få diskutera frågan. Nej, tvärtom diskussionen är mycket intresseant! Men jag tycker den blir mer konstruktiv om man för den i termer av "för- och nackdelar" och "så här gör vi, därför att ..." och "hur gör ni?" istället för som "detta är rätt" och "detta är fel".

Jo,men se också ovan beträffande behovet av ett "rätt". I samverkan, där var och en kommer med sitt "rätt", kan synergieffekter uppstå. Därav att jag pushar för ett tydligare "rätt" hos alla.

Jag började själv fundera över frågan när jag var aktiv i SAMH (numera MUMA). Där är alls spårvagnar målade och märkta som den varit i trafiken (under någon epok) men det har inte alltid varit självklart. I Spårvägssällskapets barndom fanns de tydligen de som ville måla alla vagnar i en egen SAMH-design ("pacific blue och italian creme"), hemskt tyckte jag då (och tycker jag nog nu också). Men det som ändå fick mig att börja fundera var HSS-jubiléet 1978. Under en dag kördes hela trafiken med Helsingborgsvagnar - och plötsligt kändes det hela som ett spårvägbolag istället för som ett rullande tivoli i glada färger! I min personliga kompromiss så väger ändå skälen över för att varje vagn ska ha sina färger, men sedan dess kan jag förstå hur AGJ resonerar.

Ja, AGJ har definitivt en poäng. Det som talar emot den kan jag tycka, är att den är så abstrakt. Den utesluter ju inte att alla fordonen lika gärna kunde vara helt nybyggda. Då tycker jag att man kan väl bygga nya fordon då, så att andra kan förvalta deras fordon som de bevaransvärda ting de i sig självt är. Detta är en naturlig tankegång i fotspåren av deras version av "rätt" enligt mig.

Ett annat exempel, jag har en bok om de första åren på världesn första museibana "Talyllyn Railway" i Wales. Inriktningen då var mer på att rädda och bevara "Järnvägsbolaget Talyllyn" med sina traditioner. Eftersom de två loken var totalt utslitna gällde det att hitta andra lok som med måttlig insats kunde göras kördugliga och hålla igång trafiken de närmaste säsongerna. Det var då självklart att de "nya" loken skulle målas i Talyllyns färger och numreras i Talyllyns nummerserie istället för att behålla sin identitet från Corris Railway.

Ett "rätt" snarlikt AGJ:s "rätt".

En grundläggande fråga: Är det vårt "rätt" att vi tar över en anläggning och driver den vidare in i framtiden, eller är det vårt "rätt" att stoppa upp tidens gång, göra en "rundbana" av tidslinjen så att man även framöver kan se hur det en gång var? Jag personligen tycker rätt illa om när man utan eftertanke låter sin egen tid och regim sätta sina spår i det som kallas "museum", det är min ingrediens i ett "rätt".