En grundläggande fråga: Är det vårt "rätt" att vi tar över en anläggning och driver den vidare in i framtiden, eller är det vårt "rätt" att stoppa upp tidens gång, göra en "rundbana" av tidslinjen så att man även framöver kan se hur det en gång var? Jag personligen tycker rätt illa om när man utan eftertanke låter sin egen tid och regim sätta sina spår i det som kallas "museum", det är min ingrediens i ett "rätt".

Jag också. Ett museum är ett minne över något som har varit, inte över själva museet i sig. Visst kan man ha en "prylhörna", där man sparar lite grejer från museets barndom och så. Och visst kan man bli tvungen att ta till substitut, men substitutprylarna blir inte museiföremål bara för att de har funnits i ett museum i ett visst antal år. Det är fortfarande de riktiga museiföremålen och den atmosfär de skapar som utgör museet - resten är bara utfyllnad.

Men: En museiförening, särskilt en sådan med egen bana, behöver också lämna ett visst utrymme för de aktivas egen lek. Om några medlemmar vill bygga en krucifibatongsbahyskomobil för att ta en avkopplande tur på kvällen efter en hel dags slipersbyte så är det kanske "föreningsekonomiskt lönsamt" att låta dem göra det, trots att det kostar ett antal timmars arbete - som dock ändå aldrig hade blivit utfört om inte projektet hade funnits. (Undrar om inte åtminstone några föreningar kan bli liite bättre på det här...)

Jag kommer aldrig att begripa mig på föreningar som målar fordon i färger som ens fordonstypen aldrig har funnits i, eller som bygger om spårvagnsfronter till rena fantasiutföranden, men så länge man inte kallar det musealt så håller sig åtminstone blodtrycket på rätt nivå. Det vore klädsamt om sådana organisationer inför sig själva kunde erkänna verksamhetens indelning i en musel och en kommersiell del...