Framgår det med tydlighet att Tule station är en rekonstruktion?
Är nytillskott i miljön tydligt markerade att man förstår att de tillkommit?
Har man bevarat originaldelar vid renoveringen för att de senare ska kunna återinsättas?
Har man använt originalmateriel och arbetsmetoder vid reparation och rekonstruktion?

Vi vill alla väl men att vara museal och vara Rigamanifestet bokstavstrogen är en omöjlighet om man hårddrar det hela. Det ska vara en målsättning och riktlinje.

ES

Nu kan jag endast svara som privatperson och eventuell diskreptans må bli rättat av vederbörlig person;

Tule är kulturminnesförklarat. Ingenting får göras utan riksantikvarieämbetets godkännande.
Tule är på väg att bli vad det en gång var. mycket lite förändrade sig genom åren, MEN lite var det. Som det är nu så är det 40-tal tidigt 50-tal. Stn-huset blev reveterat 1944 så det är mig veterligt det enda avsteget då huset nu är i avsaknad av reveteringen.
Förövrigt är uthusen renoverade varsamt med handplockade hantverkare. Tre-trådig tun uppsatt i enlighet med den gamla då den ruttnat ned. Bangården återställd exakt som den varit. Här kommer kalkkrosset framöver att döljas av ett lager av sand.

Det som fattas är träperrongen mellan spåren, plåtstins, Våghustaket vid stn-huset, tvärslån över hästbindningsstolpen, Banvaktens skjul med trätrappa, Spårspärrarna, fruktträdgården med rätta sorter på rätt plats och inte minst skyltarna på avträdet markerande "Men" "Quinnor".

Ex jordkällarens dörrar lades undan då den rasade ihop på 80-talet och återanvändes vid uppbyggnaden. Färgval och material är allt godkänt av RAÄ. Källhänvisning har då så behövts varit foton och släktingar mm till banvakten. Om detta uppfyller Riga manifestet? Med råge anser jag.

Att byta ut uppruttet trä och ersätta med exakt likadant är inte ett avsteg. Det handlar både om renovering och restaurering. Jag ser ingen motsättning.

Jag själv är tokfundamentalist och träter om stängseltrådens diameter är 1 mm mindre än original eller icke, med ordföranden för Tulestiftelsen, som vägrar ha på sig dito repsandaler då det är moderna påfund :-D

Med reservation att något missats eller utelämnats:-P ;
nicke, medlem GHJ

Visst. Men av det som återstår att göra finns en del som inte går att få till exakt. Banvaktens skjul finns mig veterligen inte på bild och måste därför rekonstrueras utifrån sonens minnesbild, samma sak med trappan ned till spåren. Plåtstins... Eftersom Tule klassas upp till station så kommer det att sättas upp en T-semafor, och där vet jag att fundamentalisten tycker annorlunda men dylika har funnits på SlRJ:s anhalter under just den period du pratar om så där är felet minimalt jämfört med GHJ:s krav på säkerhet i trafiken. Om man skulle ha plåtstins, ska man då ha den variant som SlRJ hade eller SJ:s som sattes upp 48-49? Skyltar med män och qvinnor, fanns de på 40- 50-talet? Få bilder visar gaveln där de aktulla dörrarna finns. När togs förresten avträdet bort? Fruktträdgården, vi har en korrekt (tror vi) lista över alla träd som stått där, men den exakta placeringen är obekant och dessutom har den ersättningsväg vi tvingats bygga tagit bort en bit av trädgården. Bygger vi träperrong så hamnar vi efter 1944 utan snarare på hösten 1945 då huset bevisligen var reveterat. Hur långt ska vi gå?

Inte skrivet för att platta till utan för att det handlar om punkter där exaktheten upphör och tyckandet tar vid. Där är det lätt att driva saker man faktiskt inte kan veta exakt och som därmed inte går att få 100% rätt eller fel, inte ens 99%. Det blir avvägningar och kompromisser. Vi kan och bör vara petiga med det vi vet och som vi kan åstadkomma. I övrigt är det avvägningar som måste göras efter resurser, krav utifrån, och faktiskt kunskap. I vissa lägen kan det vara bättre att inte göra något alls i väntan på att mer kunskap kommer in. Kompromisser är viktiga MEN och det är kärnan i mitt resonemang: Det är skillnad på kompromisser och kompromisser. Sådana som görs eftersom resurser, kunskap etc. sätter gränser är viktiga och nödvändiga att göra. De kompromisser som beror på att man inte orkar bry sig eller att man tror att ingen ändå ser är däremot destruktiva eftersom de påverkar slutresultatet negativt. Vi måste lära oss var de dåliga kompromisserna finns och se om vi kan undvika dem. Där ligger mycket av problematiken i alla dessa trådar vi har ägnat oss åt den sista tiden. GHJ kommer i samråd med Tulestiftelsen att ta fram en plan för fortsatta åtgärder på platsen. Där får vi ta alla diskussioner om sånt som ligger framför oss.

Ante