Med anledning av de evighetslånga trådarna om historicitet.
Ponera följande:
Hos Museiföreningen Rakvattet - Sågspånshyttans Järnväg har man sedan 25 resp. 30 år bara två personvagnar, originalvagnarna RSJ 3 och 4 i drift. Dessas vagnskorgar återfanns då när museiföreningen var nystartad i komplett, relativt gott skick som sommarstuga resp. hönshus och kunde renoveras till originalskick och förenas med sina resp. originalunderreden som gått kvar på RSJ som godsvagnar sedan den ordinarie persontrafiken upphörde 20 år före dess. Dessa vagnar har nu använts flitigt och börjar bli i akut behov av en ny revision då säkerligen flera originaldetaljer måste bytas, vilket man då säkert gör pietetsfullt och noga.
Men nu har det intressanta skett att medlemmen Kalle Kula (nedan kallad KK), då han vände kompassen upp och ner vid en orienteringstävling, djupt inne i skogen har funnit vad man kunnat fastställa är resterna av vagnskorgen RSJ BCo 1 från 1897. Det växer en praktfull gran i 2:a klasskupén och en något mindre björk i 3:e klass. Taket är ihoprasat och av inredningen återstår bara resterna av en långbänk. KK är oerhört upphetsad av sitt fynd (efter att man återfunnit honom) och organiserar En Räddningsexpedition. Med hjälp av en skogsmaskin lyckas man rafsa ihop en hög rester och KK sopar med kvast varsamt upp det sista samt plockar noga reda på alla lösa beslag, skruvar, handtag mm.
När KK entusiastiskt kommit hem till RSJ med sitt fynd står resten av medlemmarna och skeptiskt betraktar högen med mer eller mindre förmultnade rester.
Ett antal medlemmar uttrycker åsikter om att högen gör bäst nytta som jordförbättring i stationshusets rosrabatt, men KK anser annorlunda.
KK har nu långtgående planer på att renovera (som han säger ) RSJ 1. Inga ritningar finns, bara några fotografier samt vetskapen om att vagnen var i princip lik en vagn som finns bevarad hos Knäckebröhults Järnväg. Men KK nedslås inte av detta utan menar att man kan åstadkomma en äkta RSJ 1 genom att noga dokumentera alla spillror man fått, återanvända de översta decimetrarna från några reglar och hörn samt alla originalbeslag som man funnit ca 80% av. I övrigt blir det nya delar men sammanbyggda på ett sätt som rimligtvis är lika originalet. Dock kommer man nog staga upp korgen bättre än originalet, men dolt inuti väggarna. Underrede måste nybyggas men boggier har man ’nästan rätt’ i förråd. KK har nu även fått med sig Petter och Niklas som vill hjälpa honom med projektet.
De andra medlemmarna inkl. CMa tycker inte alls detta överensstämmer med föreningens historiska ambitioner - man går så långt att man säger att det blir ’fejk’, varvid Kalle blir ledsen i ansiktet.
CMa säger att man kanske kan bygga ihop en vagn med återanvändande av vissa bitar och beslag men att den då skall märkas neutralt som en nybyggd vagn, men helst ser han att rosrabatten blir vinnare och att man hellre bör bygga en helt ny vagn ’i gammal stil’, men utan historiska ambitioner, för att täcka behovet av fler passagerarplatser.
Kalle är nu fräck nog att hävda att ögonstenarna RSJ 3 och 4 inte kommer vara mer original om några år då man måst renovera dem och byta originaldelar flera gånger om, varvid de övriga blir ledsna i ansiktet.
Kalle börjar dessutom yra om farfars morfars mosters gamla yxa som är släktens klenod, visserligen bytte både farfar och farfars morfar skaft på den och dessutom bytte farfars mor huvud på den till ett likadant, men eftersom skaft och huvud aldrig bytts samtidigt är det originalyxan - anser släkten.
Eftersom Kalle inte kommer överens med de övriga går han till styrelsen med sitt projekt.
Hur skall nu styrelsen i Rakvattet - Sågspånshyttans Järnväg besluta? Som Kalle vill eller som CMa och de andra medlemmarna vill?