En anekdot om ett vagnsrenoveringsdilemma (Historiskt material)

av Micke Carlsson., Tuesday, September 23, 2008, 17:13 (5655 dagar sedan) @ Hans Wicklund

Styrelsen ska såklart besluta i enlighet med föreningens mål och visioner! Vasa, täckte de inte situationer som den här? Det var otur, då är det inte konstigt att föreningsmedlemmarna inte kan enas om vad de ska satsa på. ;-)

OK.

Om vi tittar på folk som gräver fram pyramider och liknande. De "gör det lätt för sig", de har inte för avsikt att lämna några egna spår på sina fynd, därför konserverar de fynden.

Kanske de rengör dem, så att de kan ställas ut.

Kanske de märker att de håller på att falla i bitar, då limmar de ihop dem eller fyller med betong för den delen, med minimalast möjliga påverkan men med grundtanken att hellre det än ingenting.

Om de vill bruka föremålet bygger de en replika istället.

Men vi har en lite annorlunda inställning till våra blott sådär 100 år gamla föremål. De har inte ens, eller knappt, hunnit falla i glömska när det är vår tur att ta över. Det är hårfint om det ska anses att föremålets "aktiva" period har upphört och övergått i bevarande, eller inte. Hur som helst så har vi för avsikt att bruka dem, men avsikterna med det kan skilja sig åt.

Alltnog.

RSJ har sina två vagnar och vi vet deras inställning till dem.

Vagnskorgen som hittas är för långt gången i förfallet, och kan aldrig bli aktuell att hanteras på samma sätt.

Ett "rätt" sätt vore väl då att konservera vagnen i fyndskicket och lägga den på en hylla någonstans. RSJ grundvalar hafver då ej ruckats.


Men så träder vår uppfattning om fordonsidentiteten in, kanske en blandning av vad vi lärt oss om bilar och så några doser nuffrologi. Har något vagt minne av att en bil, vad som än händer med den, är[i]samma[/i] bil (tekniskt sett) så länge ingen flyttar styrväxeln ur "originalposition". (Skillnaden mellan ombyggd och nybyggd alltså. Något med Duettramar... kompletterande uppgifter önskas!)

I våra led har vi ramstansen som helgedom. Om vi då bygger ett fordon där ramstansen ingår, har vi då en [i]ombyggd[/i] vagn, inte [i]nybyggd[/i]?
Ja, järnvägshistorien ger oss rätt i det fallet.

Plötsligt uppstår då möjligheten att (kraftigt) renovera vår vagn från en påse mjöl till ett trafikfordon. Med en flisa ur Kristi kors kan vi nu återskapa Golgata.

Har vi rätt, har vi fel? Är det "den riktiga vagnen" vi ser?

Nu menar jag att det kommer an på föreningens tidigare beslut om och definition av sin verksamhet.

En intressant fråga är om föreningen alls skulle ha kunnat tänka sig bygga en replika av något slag. Om ja, då borde inte detta vara en så svår fråga.
Vagnen är/blir en replika. Någon lämplig del av originalfyndet kan gärna konserveras, det blir en trevlig lustifikation i en utställning vad det lider. ("Kolla vad vi har att utgå ifrån när vi bygger vårt imperium")

En replika är ett föremål som i allt (väsentligt) avbildar något. Därför är det knappast lämpligt att märka den med "Petter, Niklas och Kalles tågvagn" utan RSJ BCo 1 är det som gäller. Det är inte svårt alls att informera besökare om att denna vagn är en replika.

Hur gör man en replika när man inte vet riktigt hur förebilden såg ut? Svar: Så gott man kan! Om man skulle kunnat lura någon, då har man lyckats. Om någon lyckas slå en på fingrarna en dag så är det något man får räkna med, och ta ställning till då. Men en replika, när den är på plats, ska leva samma liv som RSJ 3 och 4, förutom någon ev justering på förekommen anledning. Det här om att handskas med en replika känns inte som särskilt svåra frågor, eller? Frågan är främst om en replika alls passar in i RSJ verksamhet!

Om RSJ däremot [i]inte[/i] tycker att en replika passar in, och BCo 1 inte kan rustas med mindre än att den nybyggs, ja då blir det förstås inget, konservera något hörn och ta in i utställningen osv.

Om RSJ tycker att det är helt OK att bygga egna fordon att köra med parallellt med de omvårdade, autentiska fordonen, ja då finns det väl inget att diskutera alls? Då behöver man ju inte ens vänta på att KK ska gå sin runda i skogen och hitta vraket.


Det grundläggande problemet i dilemmat är att [i]vi inte vet vad RSJ har bestämt om vad de egentligen håller på med [/i]enligt ovan, vi har bara fått höra vad några av dem tycker. Så därför kan persongalleriet hålla på och träta om detta precis så länge det roar dem, tills någon av dem skrider till handling och övriga står inför fait accomplit, varvid de kan fortsätta träta om detta...

En helt vanlig dag på en vanlig tågklubb. Som man bäddar får man ligga.


Hela tråden: