Men som Olof Brandelid påpekade i sitt inlägg - ingen möter alla krav som den sanna järnvägshistoriska aspekten ställer. Som jag har skrivit på annat håll så blir det en kompromiss, och frågan är då bara vilken grad av kompromiss vi vill (eller av praktiska skäl måste) acceptera.

Men det känns onödigt att kompromissa om saker som är lätta att göra rätt, t.ex. signaturen på fordon.