I tråden om Långsjön framgår att den låg i väglöst land och att stationspersonalens barn fick åka godståget till skolan.
Detta väcker en allmän fundering jag haft.
Hur fungerade egentligen hushållslogistiken för sådan personal. Det skildars emellanåt att stationer bemannades mitt i ödebygden, så småningom växte det kanske upp en by kring stationen, men inte i samtliga fall och inte omedelbart. Den fåtaliga lokalbefolkningen, om det fanns någon, var väl självhushållande bönder. Men hur ordnade en stationsföreståndare med dryg tjänstgöringstid sin hushållslogistik på sådana platser? Oftast hade man väl tillgång till ett litet trädgårdsland men ett regelrätt jordbruk hade man ju inte. Om det fanns en hustru kunde kanske även hon få åka godståget till närmaste by med handelsbod, men i övrigt? Ordnade järnvägen så att man kunde få beställa förnödenheter som tjänstegods från närmaste handelsbod?
Finns något dokumenterat om detta?