Kom ihåg att på den här tiden levde man i självhushåll ute på landet. "Alla" hade trädgårdsland och många hade höns, gris och kanske t o m en ko. Detta gällde säkert också banvakter och stationspersonal ute längs linjen. Dessutom hade man som åtminstone SJ-anställd förutom fria resor i viss omfattning också möjlighet att sända paket och annat fraktfritt med tågen. Så sent som på 60-talet vet jag att en av mina kollegor på SJ - som hade expeditionstjänst inne i stan - beställde lingon på hösten från obygden någonstans och använde sin förmån att få det hela hemsänt fraktfritt.

I sammanhanget kan jag också passa på att nämna att en annan av mina något äldre kollegor berättade att han under kriget tjänstgjorde på en i fredstid normalt obemannad militärmötesplats någonstans i övre Norrland, jag minns inte vilken. Han berättade att det svar svårt att få förnödenheter tillsända, men att hoppet ibland stod till att nord- eller sydgående snälltåg blev stående på stationen för möte tillräckligt länge för att han skulle hinna in i restaurangvagnen för att skaffa sig middagsmat. Även om mötet låg i tidtabellen inträffade det dock tydligen för det mesta att förseningar gjorde att det lades om till annan station och att han därigenom bara fick skicka förbi snälltåget....