De museibanor som framstår som mest lyckade får antagligen också mer uppmärksamhet. Så är det ju med människor också. Det spelar liksom mindre roll vem som har den mest kompletta samlingen eller det mest intressanta spårsystemet - det som märks mest är vilka som är gladast och lockar den snyggaste publiken. Åt den som har skall varda givet, men inte bara. Precis som för människor utgör ett fördelaktigt utseende i regel en grundförutsättning för att lyckas, men om man inte tror på sig själv lyser det alltid igenom. Och precis som bland människor finns det undantag - om man bara tror riktigt, riktigt mycket på sig själv så kan man lyckas med det mesta, förutsatt att man inte är alldeles ute och cyklar med sina föresatser.

Om du tittar på de banor som nämns tidigare, menar du att det stämmer med din teori?