Nu ska man väl undvika att ge sig in i saker som rör AGJ, vilket jag brukar göra, då dessa har en förmåga att bli ’rätt infekterade’. Men nån gång kan man väl... Så:

Man får ju hoppas att dessa ev ryktade affärer föregås av en dialog mellan AGJ och SkLJ där de förstnämnda får klart för sig att de sistnämnda har för avsikt att inom en rimlig framtid, eller i varje fall i en mer nära framtid än vad AGJ själva skulle klara av, också renoverar fordonen. Annars blir ju alltsammans ett (dyrt) ’nollsummespel’ där fordon transporteras men sedan står och förfaller i Skara i stället för på Ödegärdet. Och då är ju inget vunnet för någon.

Ty det är ju det som är det viktiga. Tycker jag. D v s att renoveringar görs, och då inte i första hand var och av vem. Har en förening inte lust och/ eller resurser att ta hand om nåt, ja då måste det väl vara bäst inte bara för de inblandade utan även för hela ’branchen’ om nån annan kan och vill göra jobbet? Nu brukar ju detta oftast vara rätt utopiskt. För det mesta har alla redan för mycket -och för få resurser. Alla har vi ju våra ’Ödegärden’.... Desto bättre då när några lägger prestigen åt sidan och gör något. Givetvis under angivna förutsättningar.

Beträffande Tp 3503 så är det väl så att man i Småland vill ha tillbaka Tp 3508, varför det då ter sig ganska lämpligt om man återigen lägger prestigen åt sidan och säljer detta lok till SkLJ? AGJ har ju redan Tp 3500, nyrenoverad dessutom? Fast om SkLJ får/ kan behålla 3508 och ändå förvärvar 3503, ja då har ju ’det nationella Tp-överskottet’ flyttat från Anten till Skara! En annan (positiv?) variant på ’nollsummespelet’ måhända...? ;-)

/ L G