Järnvägen och tågrån (Järnväg allmänt)

av John Thoweman @, Tuesday, February 05, 2008, 15:16 (5897 dagar sedan) @ Christer Andersson

Jag håller med om varenda stavelse som Ante och Niklas skriver här intill.

Christer Andersson skriver om "nån slags trögtänkt inåtvänd järnvägshistorisk korrekthet".
Det är snarare så att han där med fel namn benämner själva kärnan i vad som i långa loppet kan utgöra en attraktion av hög klass.
Som andra skribenter också påpekat - vad är själva ändamålet med att driva en museijärnväg? Att det ska komma så mycket folk som möjligt - och få se och åka... - vaddå?
Istället för att visa hur järnvägsresande kunde te sig förr, låta folk få köpa gott fika och smakfulla souvenirer, njuta av atmosfären och *lära sig något* - ska man då sänka attraktionen med simpla oseriösa "dragplåster" som tågrån?
Det här landet är stort nog för att låta olika aktörer göra det som de är bäst på. Lämna tågrånen, karusellerna och ponyridningen åt High Chaparall och låt museijärnvägarna få vara en resa bakåt i tiden, som ger upplevelse och perspektiv för vissa samt därtill stämning och spänning åt andra - på det historiska arvets villkor.

Sedan måste man tänka på resenärernas väl och ve, givetvis. Informativa med diskreta skyltar, möjlighet att få sig något till livs och att gå på muggen med barnen har alla seriösa besöksmål som en viktig prioritet.
Min övertygelse sedan många år är att "det ena utesluter inte det andra" - det går att fixa "käka-köpa-kissa" på professionella och lukrativa sätt utan att ge avkall på en korrekt historisk miljö. Eller i åtminstone en historiskt genomtänkt miljö.

Felet som en del museijärnvägar (tidvis även en i Uppland där jag själv är aktiv) gör är att försöka ordna dragplåster m.m. inne på sina egna stationer. Utöver det enkla käka (=enkel och bra fika), köpa (=smakfulla och informativa souvenirer, filmer, foldrar etc) och kissa (bra, diskret insmugna men effektiva, toaletter, gärna med skötbord etc), så ska inte museiföreningar ge sig på något som ligger utanför det som, något utnött, brukar kallas kärnverksamheten. Att däremot aktivt jobba för samarbeten med i närheten lokaliserade verksamheter är ju en annan sak, som ofta är betydligt mer smidigt och belönande i långa loppet.
Jag menar, varför ha boulebana bredvid stickspåret eller karuseller och gungor bredvid tvättstugan, bjuda in prylnasare i godsmagasinet etc? ...när dessa företeelser i så gott som 100% av fallen degraderar den genuina upplevelsen? Med sådant blir det svårt att få sin kvalitetsstämpel.

Det är väl bättre att lägga energin på att vårda stationsmiljöer, gömma elskåp, tidstypiska skyltar, ha korrekta uniformer etc, och stolt marknadsföra det som något alldeles extra (vilket det är), än att släpa in opassande dragplåster som sänker hela museibanebesökets status?
Ska man vara ett seriöst besöksalternativ ska man ha en tydlig inriktning där man står för sin nisch - det belönar sig i längden. Inte bara för att järnvägsföreningen ska kvala in för bidrag från Riksantikvarieämbetet, men också för att det ger klarhet i tanken samt mål och känsla av riktning för såväl föreningsaktiva som besökare.


Hela tråden: