Ja, nu är vi tillbaka till det riktiga problemet - resurser, och vad vi klara av att bevara. Oavsett vad många vill tro så kan vi inte bevara allting som vi en gång tagit till vara på olika sätt. Man måste - tyvärr - vara skoningslös och göra sig av med det man inte klara av att renovera.

Hur ska man veta detta? Man har ju knappast en kristallkula för att se hur utvecklingen går när det gäller exempelvis framtida möjlighet till renoveringar eller uppförande av vagnhallar.

Erik S

Du Erik det verkar som du inte har uppfattat vad Rickard skrev i sitt inlägg. Hans fortsättnig på det du valt att ta med i ditt svar var ju att man skulle omdisponera föremålen till andra föreningar om man inte kunde renovera själv. Det finns ju två allternativ antingen att någon annan förening som kan ta hand om föremålen på ett bra sätt övertar dem, eller att man låter sakerna stå och vänta på en framtida förvaring eller renovering. Man måste bortse från sitt eget ha begär och dela med sig till andra som har möjlighet att ta hand om sakerna på ett bra sätt inom en rimlig framtid. Man kan inte spara saker som står och förfaller bara för att man i framtiden kanske ha möjlighet att ta hand om de rester som kanske finns kvar av föremålen.

Mvh Henrik

Richard skrev i fortsättningen som jag valde att inte ta med: "Men om ingen klarar av detta inom en rimlig tid så måste det skrotas."
Att flytta fordon till en annan plats där de tas om hand är knappast "skoningslöst" som Richard skriver ovan utan är i många fall en mycket bra lösning. Samtidigt får det som någon skriver inte vara så att sakerna skyfflas omkring utan en långsiktig lösning i sikte.

Personligen skulle jag vilja se någon sorts stöd (exempelvis RAÄs stöd till museijärnvägarna inom Arbetsamma museer) som tog extra hänsyn till de mer historiskt intressanta fordonen. Tydligt är att mer rationella fordon prioriteras framför ålderdomliga mindre rationella när det finns knappa resurser. Jag har full förståelse för detta men det är mycket synd om det mest värdefulla skrotas.

Erik S

Jag tror att saken är den att man försöker att spara vagnar utav historiskt värde men även de vagnar som man har störst praktisk andvändning av. De flesta av de äldsta vagnarna består mest av uppställda korgar som är i mycket dåligt skick, att man då i det fallet väljer att försöka skydda de vagnar som är i hyfsat bra skick så att de kan göras i ordning hyfsat lätt, det tycker jag inte är konstigt.

Jag såg att Per-Åke Lampemo nämde en VGJ kylvagn som inte fanns kvar på Ödegärdet den har jag hört rycktandes att den var någon form av deposition stämmer detta?

Mvh Andreas