Charles Gildon var den förste föreståndaren för SJ:s 37:e driftsektion som GJ kom att heta efter förstatligandet sommaren 1947. Idag skulle väl "järnvägskungen" Gildons ledarstil omnämnts som "management by fear". Gildon sparkades av SJ:s GD Upmark och ersattes av Karl Larsson februari 1952. Dennes uppgift var att på ett snyggt sätt lägga ned tågtrafiken på gotland på 3 år.

I denna turbulenta tid, då Gildon rustade upp ett fullständigt av kriget nedslitet bolag så var det nog inte läge att ta in de enda fordon på verkstad som höll en god standard: HC-vagnar och släp, och måla om dessa, i den för SJ standardiserade gräddgula färgen.
HC-vagnarna började levereras så sent som 1945 och med sista leverans 1948.
Efterträdaren Karl Larsson hade ett annat fokus än att standardisera en ålderstigen fordonspark som snart skulle skickas till fastlandet eller skrotas.

/nicke

Följande skrivelse med påteckningar beskriver skeendet när det bestämdes att rälsbussarna på Gotland skulle behållas röda:

Brev från HC till GJ den 12/1 1948:
"Beträffande målning av rälsbussar och släpvagnar
Vi be Eder härmed meddela i vilken färg Edra och Slite-Romas rälsbussar skola målas och huru de skola märkas.
Högaktningsfullt
Hilding Carlssons Mek. Verkstad
Hilding Carlsson"

Påteckning från GJ tc till Mbr Järnvägsstyrelsen den 30/1 1948:
"Översändas till Kungl. Järnvägsstyrelsen, Maskintekniska byrån, med anhållan om besked.
Leveransen omfattar två motorvagnar och fyra släpvagnar.
Vi anhålla, att rälsbussarna på Gotland om möjligt måtte få bibehålla sin röda färg. Denna färg är nämligen mycket omtyckt här och den bidrager också till att göra bussarna bättre synliga i terrängen.
Charles Gildon"

Påteckning inom Mbr Järnvägsstyrelsen den 9/2 1948:
"Gd har bestämt vid föredragning att dessa bussar och släpvagnar må ha röd färg "R".
Thure Ringqvist"

Gildon fungerade som trafikchef för GJ (som då även trafikerade SlRJ och KlRJ) fram till halvårsskiftet 1948 då bolagens verksamhet övertogs av SJ och 37 driftsektionen bildades.

Vad gäller Karl Larsson bör i detta sammanhang nämnas att ha senare blev distriktschef i Göteborg. En betydligt mer sympatisk sådan än föregångaren Swartling som kommit till SJ från GDG. Karl Larsson ägnade bland annat tid och energi åt att få HC-bussarna på Lelångenbanan och Bolmenbanan ersatta med stålrälsbussar under dessa banors sista tid. Detta av omsorg om såväl personal som resenärer.