Röda rälsbussar gulmålades vid förstatligandet (Fordon: motorvagnar / dressiner)

av Ante Svensson, Monday, December 01, 2008, 21:40 (5619 dagar sedan) @ nicke

I denna turbulenta tid, då Gildon rustade upp ett fullständigt av kriget nedslitet bolag så var det nog inte läge att ta in de enda fordon på verkstad som höll en god standard: HC-vagnar och släp, och måla om dessa, i den för SJ standardiserade gräddgula färgen.
HC-vagnarna började levereras så sent som 1945 och med sista leverans 1948.

Detta gjordes på alla möjliga andra håll, jämför t.ex. MÖJ:s elrälsbussar som målades om efter bara något år i trafik 1950. Men man ska komma ihåg att SJ överhuvudtaget var rätt långsamma med att märka om fordonen på Gotland. GJ Co 11 som var levererad så sent som 1942 gick GJ-märkt tio år senare men fick i samband med en revison SJ-märkning kort därefter. Personvagnarna var då fortfarande i trafik och det går inte att säga att man lät bli att märka om på grund av man fasade ut dem för många av de övriga märktes om tidigt. Loken litt K4p som skeppades över till fastlandet 1949 var EJ-märkta när de anlände till Växjö. Många fordon märktes om först vid revisioner men främst verkar SJ har varit noga med att just dragfordonen litterades om först. Lokomotorerna GJ 1 och 2 var SJ-märkta vid leveransen redan ett par månader före förstaligandet.
Ett skäl till den långsamma takten (och möjligen även till att man lät färgen vara kvar) är att SJ var ensamma på ön. Det fanns inget behov av att SJ-märka upp alla fordon eller att standardisera färgsättningen på rälsbussarna eftersom man inte mötte andra förvaltningars fordon. Öland var mer integrerat med Smålandsnätet och där fanns 1948 fortfarande privata NVHJ och TÖJ kvar. (Man ska notera de röda SJ-märkta f d NVHJ-rälsbussarna som syns i NÖJ-filmen från 1950).

Efterträdaren Karl Larsson hade ett annat fokus än att standardisera en ålderstigen fordonspark som snart skulle skickas till fastlandet eller skrotas.

/nicke

Man ska komma ihåg att det hade hunnit hända mycket mellan 1947 och 1952. Det var inte bara Gotlands sidobanor som hade stora problem, många andra linjer hade börjat knäa vid denna tid och man ska nog inte fokusera för mycket vid enskilda personer här. Larsson hade ett annat uppdrag än Gildon men å andra sidan hade mycket hänt.
Ante


Hela tråden: