I den här videon ser man ett tåg i början och slutet: https://www.youtube.com/watch?v=cb2w2m1JmCY
Det är som alla hör "Take the A-Train" (Som vad jag har läst egentligen var ett pendeltåg i New York) Videon är ett klipp ur en spelfilm från 1943 och innehåller mer högklassisk jazzmusik, Reveille with Beverly.

Men på filmen syns ett loktåg och den sista vagnen är en "absolut sista vagn". Den har ingen koppling till någon ytterligare eventuell vagn. Hur gjorde man vid ändstationerna med dessa tåg? Vände man både lok och sista vagnen eller hade man någon sorts rundslinga som spårvagnslinjer kan ha? Kanske körde man i en ringlinje och tåget gick alltid åt samma håll?

Vanligat för att vända lok och ev. hela tågsätt var nog triangelspår, kallas "wye".

Tåget på filmen är ett fjärrtåg med en "observation car" som finare fjärrtåg hade längst bra, d v s en utsiktsvagn. I äldre utförande hade de [link=https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Olympian_observation_car.JPG]en öppen plattform[/link], inte för att kliva av och på utan som "groggveranda" under gång. Och -
mycket viktigt! - en ljusskylt med tågnamnet! (Plattformen kunde också användas som talartribun av [link=http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/nixon-speaking-from-campaign-train-in-saginaw-michigan-news-photo/514975254#nixon-speaking-from-campaign-train-in-saginaw-michigan-picture-id514975254]presidentkandidater på valturné[/link].)

När tågen började gå så fort att hattarna riskerade att blåsa av fick "the observation car" istället stora glasrutor och en påkostad design för att visa att just vår järnväg är coolast att åka med, t ex [link=http://justacarguy.blogspot.se/2010/08/olympian-hiawatha-railroad-observation.html]Milwaukee Road för sina Hiawahta-tåg[/link] och [link=https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/564x/4a/f1/c1/4af1c17104b7cf9578cad5b8203e1b1e.jpg]marknadsföring[/link]. gammalt försälningsknep, "vilken järnväg ska man välja för att få [link=https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/b4/8b/e3/b48be3977049e7bb97c876550dc19b03--rail-car-top-car.jpg]sällskap med de vackraste kvinnorna[/link]?" Som jämförelse [link=https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Chief_observation_car_with_drumhead_1937.jpg#/media/File:Santa_Fe_Chief_and_Super_Chief_1937.jpg]Santa Fe's Super Chief[/link]. (Lägg märke till vagnsplanerna som underlag för att välja "hyttkategori" - om man hade råd med en riktig sovkupé. New York Centrals stolthet var the "[link=https://i.pinimg.com/236x/18/da/fb/18dafba9852ae0f6347ba1ee6c3f196e--railroad-history-the-train.jpg]20th Century Limited[/link]" New York - Chicago ([link=https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/originals/eb/d1/d4/ebd1d443d6802249a5732a2f6c214fed.jpg]interiör[/link]). Ärkerivalen på den sträckan var Pennsylvaina Railroad med the "[link=http://www.american-rails.com/broadway-limited.html]Broadway Limited[/link]".

När det gäller vändningar så är en viktig skillnad att USA är så mycket större än ett ordinärt europeiskt land, ett fjärrtåg hinner oftast bara en enkeltur per dag, ofta på två dagar och ibland mer. Så problemet att vända tåget uppstod inte alls så ofta och kunde därför få vara lite omständligare, det sammanföll dessutom med att loket skulle till servicebangård för städning, vattentryckning, bäddning etc. Ofta var hela tågsättet designat som en enhet med sittvagnar, restaurangvagnar, sovvagnar och utsiktsvagn i en bestämd ordningsföljd och med en gemensam design (både form och färg). Detta tågsätt (eller några stycken, om det behövdes flera omlopp för att klara t ex dagliga avgångar) användes i ett visst tåg och marknadsfördes kraftigt när det var nytt. Närmast lok gick "the head-end cars" som var resgods, ilgods, post- och tidningsvagnar. Därför var det [link=https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/originals/ed/25/93/ed2593b169a690d03a52adf387504df5.jpg]smidigast att vända hela tågsättet hopkopplat[/link].

Som Daniel och Kurt skriver var det vanligaste att vända tågsättet i en triangel, men det förekom också vändslingor ("ballon tracks" ) i anslutning till bangårdar. Många stationer i amerikanska storstäder var säckstationer som anslöt till huvudlinjen/linjerna med en sidobana. I så fall anslöt ofta sidobanan till linjen med en triangel, exempel [link=http://www.ncstl.com/ericfleet/images/mustrackagemap.JPG]Memphis Union Station[/link]. I de flesta fall körde man då förbi triangeln och backade in till stationen och kunde sedan avgå i önskad riktning genom att ta höger eller vänster i triangeln.