Körningen efter enbart graf är unik: Viktig läsbarheten av de små minutsiffrorna/symbolerna.
Också i dåligt ljus, t ex på ånglok. I de boktryckta tidtabellsböckerna fick bara fastställda stilsorter/stilgrader användas, liksom bara en bestämd "IBM-kula" till den
maskinskrivna versionen (1972-1979).

Två exempel på dessa grafiska tjänstetidtabeller

Tidtabell 68 år 1933 (graf ej komplett)

Tidtabell 108 år 1953 [VoV handlingar, Riksarkivet]

Läsbarheten är dålig på dessa avfotograferade och digitaliserade tidtabellsblad, i verkligheten var det förstås bättre.

Anledningen till att tidtabellen från 1953 kom in till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsinspektör var för övrigt att GSJ trafikchef Valter Hjelm vill förhöra sig om möjligheten att helt dra in bevakningen på slutstationen i Särö. Hjelm ville med den bifogade tjänstetidtabellen peka på att Särö (senare Särö Västerskog) redan var obevakad för vissa tåg. Nu ville postverket dra sig ur den kombinerade post- och järnvägsstationen, och "därvid får vår man därstädes mycket litet att göra"

Angående Järnbrott, som togs upp i tidigare inlägg, tycks signalsäkerhetsanläggningen inte ha varit anpassad för obevakad körning. I order 1/53 skriver GSJ nämligen att fr o m den 16 februari skall passningen vid Järnbrott upphöra för samtliga tåg utom tågen 3/5 vardagar och 65/66 sön- och helgdagar. Tåg från söder skall ingå för huvudsignal i stoppställning utom tåg 6 vardagar och 66 SoH, för vilka på grund av tågmöte signalbild visas i vanlig ordning. Detta tolkar jag som att infartssignalen norrifrån var ställd till "kör" hela tiden utom vid tågmöten, men att förreglingen då inte medgav att södra infartssignalen samtidigt visade "kör". Motsvarande tillämpades på Malmbanans linjestationer nattetid cirka 1920, sedan kom K14-låsen som gör att stationen blir som en del av linjen och körsignal kan visas i båda riktningar. Men denna facilitet blev kanske aldrig införd i Järnbrott, och man var väl redan inställd på att stationen skulle avvecklas när rälsbussdrift infördes.

För de möten som nämns skulle för övrigt stationsföreståndaren i Göteborg beordra en tågklarerare till Järnbrott, så just i dessa fall tillämpades inte rutinen med "tågklarering utföres av tågbefälhavaren på tåg NN".

En annan sak med Järnbrott var att vissa tåg Göteborg - Järnbrott backade i ena riktningen; detta gällde troligen skoltågen som gick på sträckan första åren efter att bebyggandet av Järnbrott tagit fart i början av 1950-talet och det fortfarande inte fanns lokala skolor i nämnvärd omfattning.