Jo LOKE hade "messingtuber" vid leverans. Av dessa är fem utbytta...och då hade loket används frekvent 1887-1933 samt sporadiskt 1933-36 vid körning av timmer samt rivningen av banan 1936 (åtminstone delvis). Det blir några år.
Tubernas yta på den våta sidan är hur fin som helst, likaså insidan. I en av tuberna i eldstadsänden har man knackat in en hylsa av mässing för att täta till ett läckage, men inga tuber har pluggats.
Vi tittade även i övergången mellan tuberna och främre tubplåten, men det gick inte att notera någon nämvärd avfrätning.

Det som gett upp på den pannan är ca 30% av alla stagbultar (Glöm knackning, borra....) som vi borrade samt att området runt eldstadsringen mådde mycket dåligt, pga att pannan stått tillsluten med vatten i.... rostskador.

LOKE hade lödda messingtuber av 4 mm tjocklek (Dvs de var ej kalldragna utan plåt bockades och skarven löddes. Pannan var godkänd för 12 kg vid leverans.

Frågan är vilken materialkvalitet man skall använda om man skall reparera en sådan panna idag?

/Håkan