B 1037 Snabbavstängning

[img]http://i161.photobucket.com/albums/t238/morrgans/B1037/B1037-snabbavstangning.jpg[/img]

Snabbavstängning av kronan.
De flesta små ångförbrukarna på loket får sin ånga genom "Kronan". Skulle det uppstå något fel på ångledningar, att ånga läcker ut kan detta stoppas genom att man utlöser snabbavstängningen.
Är loket i rörelse sätter man till bromsen och stannar, sedan drar man i en stålvire som utlöser avstängningsarmen och stryper ångtillförselen till kronan.
När incidenter av detta slag inträffar kan hela hytten bli full av ånga, man ser inget. Man slänger sig ut genom hyttdörren och drar i stålviren i hopp om att ångutströmningen skall sluta.
Skulle ett vattenståndsglas haverera hjälper inte snabbavstängningen, då stänger man snabbt den undre och övre kiken på aktuellt glasrörsställ.

morrgan

Tack Morrgan för den instruktiva bildserien. Kompletterar "skrivbordsföraren" som försökt borra sig in i ånglokets teori med Ångloksläran anno 1949.

Det där med att något ångrör springer läck låter ju synnerligen otrevligt. Jag ser framför mig en kall vinterdag när man brakar fram i 90 knutar och hytten fylls med ånga. Frånsett den uppenbarliga risken att man inte ser något så finns det väl en viss skållningsrisk antar jag... ?

Hur ofta hände det allvarliga incidenter under ångdriftens glansdagar? Jag läste att maskinrumspersonal på ångfartyg råkade riktigt illa ut när något gick snett - kanske inte så svårt att föreställa sig. En sluten lokhytt är ju avsevärt mindre och det är ju svårt att ta sig någonstans om loket är i rörelse...

Vattenståndsglasen - pajjar dom ofta ?

Sen är det så att kokande vatten skållar mer än ånga - därav Morrgans beskrivning att stänga den nedre kiken först (vatten) och den övre sen (ånga). Förutom skållningsrisken så kan man bli nog så rädd av de ljud och upplevelser man kan få när ånga väller ut.

Jo det låter MYCKET å kommer ofantliga mängder, hytten blir snabbt "osynlig" men jag har bara råkat utför trasigt vattenståndsglas en gång på A6an.

Men värre var det i hytten första gången vi eldade på ordentligt. Visselrigen vrålade det inte som med trasigt glas men det totalt omöjligt att vara i hytten, röken gick bakvägen ut genom eldstadsluckorna. Snabb felsökning (efter hostattacken) visade att gnistgallret var totalt igentäppt, efter att ha fått upp det så klarnade snart hytten.......vi hade inte tänkt på att det var kvar tectyl på det sen konserveringen och den tectylen sög åt sig all aska på vägen ut ;o))

Hur ofta hände det allvarliga incidenter under ångdriftens glansdagar? Jag läste att maskinrumspersonal på ångfartyg råkade riktigt illa ut när något gick snett - kanske inte så svårt att föreställa sig. En sluten lokhytt är ju avsevärt mindre och det är ju svårt att ta sig någonstans om loket är i rörelse...

Det är mycket lättare att fly från lokhytten än ett maskinrum långt ner i
ett fartyg med lejdare som går UPPÅT och dessutom ÖVERTRYCK
i pannrummen dvs luftslussar vid samtliga ingångar.

Skilj mellan överhettad ånga och överhettad ånga.
En modern fartygspanna hade betydligt högre tryck än vad vi har i svenska lokpannor. Har man riktigt ordentlig överhettning så kondenserar inte ångan
direkt (den måste kallna 200 grader först) och då syns den inte nära läckan
men däremot har man ett ångmoln 20 m bort. Vilket är en fara
i ett kolkondenskraftverk tex eller för den delen i generatorhallarna i Ringhals.
vi har som mest 12 eller 13 kilo i pannorna dvs ca 180 grader.
Sedan överhettar man ångan som mest 150 grader i överhettarna dvs 420 grader.

Men den överhettning man har i anläggningen i Stenungsund så pratar vi om
temperaturer på ångan över 600 grader.

Vattenståndsglasen - pajjar dom ofta ?

Har själv inte råkat ut för spruckna glas, däremot att ställa sig
och byta glaspackningar en timma innan avgång....

"Har själv inte råkat ut för spruckna glas, däremot att ställa sig
och byta glaspackningar en timma innan avgång...."

Det går fint å bytte glass mellom påfyringene/eldningsrunderna også....

Mvh Ragnar

I 1949 års Ångloklära finns på sid 237ff en beskrivning av självstängande anordning vid vattenståndsglasen, kulor som vid glasrörsbrott och åtföljande tryckfall stänger av utströmmande vatten och ånga. Sådana måste väl finnas på alla ånglok i tjänst? Av texten att döma är det då mindre bråttom att stänga kranarna. Hur fungerar anordningen i praktiken?

I 1949 års Ångloklära finns på sid 237ff en beskrivning av självstängande anordning vid vattenståndsglasen, kulor som vid glasrörsbrott och åtföljande tryckfall stänger av utströmmande vatten och ånga. Sådana måste väl finnas på alla ånglok i tjänst? Av texten att döma är det då mindre bråttom att stänga kranarna.

- Borde finnas ja, vet inte om alla äldre eller mindre maskiner har slikt modernt säkerhetspåfund? Våra B o E (även A6an) har sådana armaturer.
Men att få dessa kulor helt täta är svårt och det läcker oftast förbi lite ånga, har man varit dålig med rengöringen så läcker dte mycket!

Hur fungerar anordningen i praktiken?

-Menar du tätningskulorna? Som du skriver, när ventilerna är enligt fig.a så råder jämnvikt mellan armaturerna, vattennivån visas och kulorna "faller" tillbaka, om sen glasröret brister och ånga respektive vatten strömmar ut rycker de med sig kulorna som tätar mot sätena.
Eller var det något annat du undrade över?

Tack för svaret, jag tänkte närmast på driftsäkerheten. Av Ånglokläran får man intrycket att med självstängande anordning i funktion är ett glasrörsbrott närmast riskfritt, men man har också med möjligheten att den inte gör tjänst...

Glasröret är en hedenhösa konstruktion, hade man något vett borde man byta ut mot Klingerglas istället. (En tjock, plan och [i]hållbar[/i] glasskiva som täcker en vattenkanal)

Till glasrören finns en dräneringskran, för att tömma glaset, spola ur förorening etc. Ibland gör man kanske en "Stockholmsblåsning" med dräneringskiken t ex när vattennivån är över övre muttern, öppna dräneringen i en sekund, då rycker nivån i glaset nedåt och man försäkrar sig om att nivån är hög, inte låg, eftersom man får syn på vattenytan då. (Man ser ju ingen vattenyta i glaset om det är fullt eller tomt) Risken är då att man slår fast kulan i tätningssätet när den rycks med av spolningen och glaset kommer att visa falsk nivå efteråt. Det kan ju förtjäna att nämnas eftersom handhavandet varit så vanligt att det t o m fått ett namn. Den som gör sådant ofog :-D bör åtminstone hålla sig till det ena glaset så att man har chans att upptäcka en avvikelse mellan glasen. Kikarna till glasröret ska alltså vara stängda innan röret dräneras för att inte riskera kulorna. Vissa menar att risken för att glaset spricker också ökar om Stockholmsblåsning görs.

Till glasrören finns en dräneringskran, för att tömma glaset, spola ur förorening etc. Ibland gör man kanske en "Stockholmsblåsning" med dräneringskiken t ex när vattennivån är över övre muttern, öppna dräneringen i en sekund, då rycker nivån i glaset nedåt och man försäkrar sig om att nivån är

Skall man blåsa rent glasen finns det en extra liten kanal i övre kranhuset i de flesta loken.

Vannstandsarmaturer med kuler har vi på mange av våre lok. Om et glass ryker så stenger kulene med et høyt, tørt og meget kort smell så en nesten lurer på hva det var.
Når en så leter etter vannstandsglasset blir en helt sikker på hva det var;-)

Flere av oss som gikk som fyrbøteraspiranter (eldarelev?) ca 1980 og fremmover opplevde at gamle lokførere testet kunnskapen vår med å slå av vannstandsglasset med en skiftnøkkel eller noe annet som passet til å lure seg inn bak beskyttelsesglassene.

Så fikk vi finne frem et nytt glass og pakninger og bytte med trykket rett bak de stengte vannstandskranene.

Mvh Ragnar

Flere av oss som gikk som fyrbøteraspiranter (eldarelev?) ca 1980 og fremmover opplevde at gamle lokførere testet kunnskapen vår med å slå av vannstandsglasset med en skiftnøkkel eller noe annet som passet til å lure seg inn bak beskyttelsesglassene.

Vilket är skoj för instruktören så länge som självstängningen i glaset
fungerar. :-D

Sålenge kranen er satt sammen riktig og kulene er der de skal være så stenger de.

Prøven som gjøres på at kranenes kuler stenger er ganske enkelt å åpne prøvekranen/drenskranen for glasset = til friluft. Prøvekranen/drenskranen har en liten åpning som dermed tester følsomheten på kulestengselet - stenger ikke kulene må en blåse igjennom hver enkelt kran for å rense kanalene.

Vandstandsglasset har jo som du sikkert har lagt merke til en betydelig større diameter enn det lille hullet i prøvekranen/drenskranen og et knust vannstandsglass setter dermed kulekammeret i krankiken i kontakt med friluft med et betydelig større tversnitt enn testkranen/drenskranen.

Således har aldrig denne stengefunksjonen sviktet hos oss utenom i et tilfelle hvor armaturen var montert feil.

Mvh Ragnar

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

B 1037 Snabbavstängning (Fordon: lok)