I Borggård fanns en högt placerad lykta på hållplatsbygnaden. Var detta ett påstigningsmärke? Den fanns förmodligen kvar tills huset brändes ned (sorgligt nog).

Inte helt säkert.Det kan ha varit den s k växlingssignalen, beskriven i östgötasmalspårets
linjebok av 1955. Bangården kurvade och fast gult sken betydde "sakta framåt" och blinkande
dito "sakta back". Knappar fanns vid godsmagasinsporten, vars växling föranledde fast signal.
Styckegodset överfördes dock 1958 till Svelast, som bl a kunde direktbetjäna Borggårds bruk -
bättre matcha de rena bilföretagen.

Det rätt moderna stationshuset togs i bruk nyåret 1948. Sades ha i vart fall delvis ha byggts
av återvunnet virke från Kvismarens dito - som brunnit eller rivits året innan. Och byggts
alltför stort - samtrafiken med Hjälmaren (Kvismare kanal) uteblev. Virke från Borggårds
äldre hus lär ha återanvänts i Kränge på Skänningelinjen.

Husen ingick länge i banavdelningens allmänna ansvarsområde. Bara SJ Stockholm fick med
tiden särskilt husunderhållsområde (huo). SJ Fastighet blev egen division först 1988.