15år vågar jag definitivt påstå är gångbart riktvärde med erfarenheterna från Mobils fett. Men då tycker jag att man även ska varmgångs kontrollera lagren då o då under körning.

SÅS har i samarbete med NJM utfört de flesta rullagerjobben sedan kraven ställdes av SJ. I början på 1990-talet så byttes skivhjulen, typ 21 (med lagerboxar typ 30/30A), under SWB C5 138 ut mot ekerhjul från vår Gsö-finka. Dessa hade tjocka ringar, men behövde svarvas. De skickades till en verkstad i Gävle för svarvning och rullagerrevision. Samtidigt utförde m h a NJM i Västberga hos oss revision av lagren av samma typ på hjulen till vår vagn SJ CF4 1699. Denna hade vad jag har förstått, liksom SWB-vagnen, av tidigare ägaren SJK av SJ i början av 1970-talet påtvingats utbyte av de ursprungliga glidlagrade hjulparen till rullagerhjulpar av den på godsvagnar med max 18 tons axeltryck vanliga typen 21. Dessa boxar, med märkbrickor daterande tidigare revision till 1973 nångång, togs isär hos oss varvid vi gjorde denna iakttagelse: På ena hjulparet var fettet i skick som nytt med orange kulör, såg i princip helt nytt ut och verkade till konsistens också helt ok. På det andra hjulparet såg fettet däremot ut som chokladbitar man kunde peta ut från mellan rullarna! Dessa lager rengjordes och spel och rullar/löpbanor kontrollerades, men ingen skillnad mellan dem kunde märkas, de var helt ok (och vad annat vore egentligen att vänta, de var ju avsedda för axellast som var högre än hela vagnens tomvikt, sådär 16-17 ton, och hade ju bara rullat obetydligt i förhållande till de körsträckor de var konstruerade för och dessutom under kontrollerade former). De försågs sedan med för boxen föreskriven mängd fett och monterades ihop. De har därefter aldrig företett några förhöjda temperaturer som kunnat tolka som fel av något slag. Vi undrar förstås vad den av SJK en gång bortåt 20 år tidigare beställda revisionen egentligen innebar. Jag misstänker att vilken SJ-verkstad det nu kan ha handlat om inte hade tillräcklig kvalitetskontroll så att för det ena hjulparet revison säkert fakturerades, men blev alltså aldrig utförd!
Däremot märkte vi vid vår E2- och lokhushämtningsresa till Norrland sommaren 1996 att under vår medförda verkstadsvagn SJ DF5 2877, likaså med hjulpar 21, reviderade enl brickor av SJ-verkstad 1992, att ETT av lagren fick märkbart högre temperatur än de andra, som i princip aldrig uppnådde "handvärme". Vi medförde till Jörn då även ett par från dåvarande SJ Gods inhyrda flakvagnar för att ta med oss hem räls och sliprar. Dessa lastades då med vardera uppåt maxlasten 28 ton. Vid våra varmgångskontroller märkte vi då att dessa rullager fick ungefär samma höga temperatur som det ena lagret under DF-en. Denna temeperatur tolkade vi då som normal vid högre belastning, men knappast i fallet med den ensamma varma lagerboxen. Med tanke på revison bara fyra år tidigare misstänker vi att lagren i boxen hade monterats med för lite spel, vilket vi aldrig själv hade kollat där. Efter hemkomsten byttes dessa hjupar ut mot bättre fungerande.
De av NJM reviserade rullagren reviderades åter nere i Nynäsgård för ett par år sedan. Vi märkte då att de av oss själv tidigare åtgärdade lagren hade fett som såg ut som vid förra revisionstillfället, medan de lager som hade reviderats i Gävle hade orange fett med en massa så mörka droppar i, vilket jag tolkar som att man där inte hade rengjort ordentligt vid fettbytet vid "auktoriserad verkstad".
Detta gör att jag misstänker att lageråtgärder utförda av "proffs" inte alltid var/är att lita på betr deras utförande kvalitetsmässigt, men att åtminstone för vårt behov i museitrafik det finns tillräckliga marginaler för ev ej helt tillfredsställande utförda jobb.
För vår del tror jag att det viktigaste är att hålla koll på våra lager själv så att vi vet vad vi har att göra med. Med modern teknik med t ex handhållna beröringsfria termometrar med laserpekare kan man snabbt få exakta temperaturangivelser, där det då gäller att fånga upp avvikelser från det normala "under resans gång" och då inte behöver lita på mindre exakta mätmetoder som att känna med handen.
Exakta åldern på fettet verkar ju då spela mindre roll, varför Anders förslag om t ex 15-årsintervall inte låter orimligt.
Detta är väl då något som vi den ideella branschen borde enas om, förslagvis genom JHRF, så att vi så långt möjligt har likalydande tekniska bestämmelser för våra fordon. Hittills tror jag att vi har haft siffran 12 år hos SÅS.
Hur har man det hos övriga föreningar som kör på BV-spår?
/funderade CEO, SÅS