Ingen. Det var bara planer. Det hände ju annars en del "konstigheter" på fordonssidan kring Roslagsbanorna runt denna tidpunkt, eller kanske något senare. Moderna(re) vagnar slopades medan äldre togs i drift igen. Säkert är detta kopplat kring planerade/ förväntade nedläggningar, vilka dock inte kunde genomföras så fort som man hade tänkt/ trott. Och sen kom ju "Länstrafiken" och så småningom "RB" in i bilden också...

Vad gäller de modernare VGJ-vagnarna med stålkorg, varav en var systervagn till "Södertäljepassen", (Bop 915 och 916) på "RB", så var det väl så att de bedömdes bli för jobbiga =för dyra att bygga om elektriskt* (man hade ju dessutom fortfarande "nedläggning" vid horisonten s a s). Men något senare på 60-talet tog man ändå till "RB" de gamla personvagnar från Småland som SkLJ har idag tills man kom till samma slutsats beträffande dessa (föga förvånande), varför de enbart stod uppställda i först Ösby och sedan Faringe (eller tvärtom) innan nämnda förening kunde ta över dom. Sak samma med de fd ångfinkorna Fp 106-113 som Anders nämnde. Inte heller dom kom till användning. Och där kan man verkligen undra vad man hade tänkt använda dom till; var resgodstrafiken så stor på 1960-talet i Roslagen så fd SRJ-vagnar inte räckte till?

/ L G

*= Då blir det än klarare varför man inte tog elmotorvagnen Xoa1p 30 (fd MÖJ 6) till Roslagen när Östgötasmalspåren (fd MÖJ) avelektrifierades 1956. Denna var ju rätt lik de SRJ-motorvagnar som senare fick SJ-litterat Xoa2p och Xoa3p (X2P/ X3P). Men här stämde ju inte ens linjespänningen, så...