Det finns en artikel om Tp-loken i ett gammalt nummer av Jernvägsnytt (AGJ:s tidning). Fritt ur minnet så tog Tp-loken över all persontågskörning från ångloken under 1954-55. (D v s loktågen, rälsbusstågen påverkades inte.) Det måste betytt att man byggde om alla personvagnar med egne värmepanna i stället för ångvärme? Dessutom gick det Tp-lok i godståg men blandat med ånglok.

Under 1957 kom sedan YBo5p-bussarna och tog över alla persontåg från Tp-loken och därefter fanns det aldrig full sysselsättning för 25 Tp-lok! D v s det fanns fortfarande godståg som Tp-loken hade varit lämpliga att dra, men de flesta banor hade för klen räls för Tp. Man kan ju fundera över om två olika delar av Maskinbyrån (lok resp rälsbuss) löste samma problem, modernisering av persontågen på 891-banorna? Eller om trafikminskningen var så snabb under dessa år, att både lok och rälsbussar hade behövts om resandet legat kvar på samma nivå?

Under andra och tredje kvartalen 1954 minskade ånglokskörningen på Västgötasmalspåren till ett minimum. Endast mycket begränsad körning förekom därefter.

Uppvärmningen av personvagnarna löstes genom att man satte in oljeeldade kaminer i vagnarna samt i möjligaste mån flyttade "grytvagnar" från östra smalspårsnätet. Oljekaminerna var inte särskilt lyckade och det klagades på kalla vagnar från resenärerna. Det gjordes även försök med en ångfinka som tillkommit genom ombyggnad av en G-vagn. Utrustningen i denna vagn skakade dock sönder alltför ofta med utebliven uppvärmning som följd. Vagnen slutade sina dagar som stationär uppvärmning i Åmål.

Vad gäller antal Tp-lok kan noteras att man från början var inställd på att beställa ytterligare 25 lok något år senare. Mitt intryck är att bakgrunden till loköverskottet var bland annat att maskinfolket hade dålig kontroll på banstandard. Något som gjorde att loken inte kunde tas i trafik som tänkt. Även på det västra smalspårsnätet så hade baningenjören invändningar inför användandet av Tp-lok men blev "överkörd" av distriktet. SJs överrevisorer kom senare att ha synpunkter på anskaffandet av Tp-loken i kombination med de krav på banupprustningar som blev följden. Något som resulterade i att GD Upmark "på stående fot" kallade samman berörda chefer på Järnvägsstyrelsen till ett möte. En annan orsak till loköverskottet tycks ha varit att man på början av 1950-talet saknade erfarenheter vad gäller kilometerprestation och tillgänglighet för diesellok. Man synes i princip ha räknat med att ett diesellok skulle ersätta ett ånglok. I praktiken så ersatte 15 diesellok 45 ånglok på det västra smalspårsnätet och detta utan att dieselloken användes fullt ut.