Nä, inte då, din historia är nog väl så vanlig! Det är en knepig ålder det där när ångloken och "grabb-gemenskapen", där man får vara lite vuxnare och lill-gamlare än man egentligen är, lockar på ena kanten och moppen (?) och brudarna på den andra. Helt normalt.

Inom ULJ, och säkert inom andra föreningar också, är det ganska vanligt att man är aktiv en tid och sedan försvinner en tid när flickvän, studier, arbete på annan ort och/eller familj kräver mer tid. Sen kommer man tillbaks igen, och sen kanske karriär eller annat pockar på igen. Helt normalt.

Jag själv är ju en av dem som började som besvärlig illbatting på ULJ och sen försvann och kom tillbaks. ULJ har flera exempel på detta, och kanske är du snart ytterligare ett? Dessutom har många av oss kommit tillbaka med helt nya kunskaper och erfarenheter som kommer föreningen till gagn på olika sätt, och vi kanske sysslar med helt andra arbetsuppgifter nu än vad vi ville eller klarade då. Helt normalt.

En annan aspekt vi sett tendenser till är att en del av oss smågrabs som dök upp som yrväder i mycket unga år kanske var väldigt sökande efter identiteten, och mycket lättpåverkade. I den åldern behöver man ibland väldigt mycket någon att se upp till, och kanske kunde det behovet annars ha råkat finna sin tillfredsställelse någon annan stans, och i värsta fall i kriminella kretsar eller i missbrukssammanhang. Jag tror att helgvistelse i Faringe, eller Anten, Ohs bruk, Brösarp etc bland grabbar och gubbar kan innebära både ett tekniskt handlag och en social träning i lagarbete och ansvar. Sen behöver man ju inte snöa in och bli 100 %-igt nördig, det är bra att dra på festival och spana på brudar också! Går det sedan inte att samköra båda intressena får man väl ta dem i tur och ordning! Helt normalt. :-D