Vad beträffar att bli aktiv i en museiförening så tänker jag skriva en ny tråd.

så började också min karriär, du kommer få gott om goda råd:-) :-)

från modershyttans aktive

Jo, nog lutar det åt att skaka liv i tågintresset som varit i dvala i snart tjugo år. Jag la nämligen av som aktiv i ULJ som 15-åring. Anledningen är faktiskt ganska tråkig och frustrerand (och kanske t.o.m. vanligt förekommande).
Hur som helst så är jag uppväxt med en museijärnväg "runt knuten" från mina föräldrars sommarstuga. På sommrarna så blev det en hel del ångtågsturer och farsgubben brukade "tjata" på lokpersonalen så att hans son fick åka med i loket vid växlingen (antagligen regelvidrigt men händelserna är nog preskriberat idag ;-) ) Och självklart "fastnade" jag för allt vad ånglok heter!

Så småningom när man växt till sig några år började jag som aktiv i föreningen. Och det var helt fantastiskt. Suverän sammanhållning där de äldre försökte lotsa oss "något svårmanövrerade" snorungar i rätt riktning. Varje arbetsdag var superkul trots att man åkte på disken (genom kortdragning) emellanåt.
Dock är det som så att en femtonåring har en bekantskapskrets som även sträcker sig utanför "tågeriet". Och mina övriga kompisar (vars intressen mest kretsade kring t.ex. musik, idrott, fest och brudar) började tycka att jag nog var lite konstig som gillade tåg...
Det gick så pass långt att jag mer eller mindre tvingades välja. Tyvärr blir vardagen knepig utan kompisar så tågintresset lades på is.
Jag vet som sagt inte om min historia är vanlig. Men kanske är detta en anledning till att museiföreningar har svårt att behålla aktiva ungdomar (om detta nu ens är ett problem idag).

Reflktera gärna :-)

Jag gjorde tvärtom och valde föreningslivet i stället, de andra s k kompisarna höll inte måttet. :-| Ett val som jag aldrig någonsin har ångrat! Starkt bidragande var en ursprungligen liten, men förutsättningslös och extremt varm vänskapskrets inom föreningen. Jag hade aldrig varit den jag är idag utan dessa människor! Det blev kanske inte så mycket musik, idrott, fest och brudar under tonåren, men det tog jag igen senare och för övrigt är föreningarna nog lite underskattade som kontaktpunkt i dessa avseenden.

Varje människa är unik och jag försöker inte pracka på någon mina åsikter, men om jag kan inspirera en enda person att våga gå sin egen väg så är det värt försöket!