Jag har för mig att jag har sett i trådar på antingen detta forum eller Postvagnen, att det har talats om att vissa loktyper hade problem med turbulens som gjorde att man var tvungen att ha båda strömavtagarna uppe vid högre hastigheter.

Det verkar konstigt, annars gäller ju att den främre strömavtagaren sätter ledningen i rörelse vilket gör att den bakre strömavtagaren studsar, med påföljande gnistbildning som skadar bygel och framför allt ledning. Och detta problem accentueras av högre hastighet.

På en järnvägsteknisk kurs jag gick i slutet av 80-talet talades det om varför man inte ville multipelköra X2 (som då ännu inte kommit i trafik). Anledningen var att den bakre bygeln - och den gick ju inte precis nära den främre - studsade oacceptabelt mycket på befintlig luftledning. Jag vill minnas att elavdelningen helst ville ha hastighetsnedsättning till 180 eller rentav 160 km/tim vid multipelkörning.

En del av problemet var att äldre svensk luftledning hade en ovanligt låg mekanisk dragspänning, och därför var lätt att sätta i svängning. Skillnaden var om jag kommer ihåg rätt tämligen stor: ca 7 kg i Sverige jämfört med ca 25 kg på kontinenten. Och det var inte bara att hänga på högre vikter, för stolpfundamenten var grunda för att hindra stolparna från att kollapsa i kurvor om man höjde spänningen.

SI