Under järnvägens första decennier i Sverige fanns bestämmelser om följetåg. Jag har inte de ursprungliga reglerna, men 1865 gjordes i varje fall en skärpning. Man var uppenbarligen medveten om riskerna, och för att minska dessa fanns bl a följande bestämmelser:

* snälltåg fick inte gå som följtåg (såvida inte telegrafen var i olag)
* på det första tåget fick passagerare inte åka i sista vagnen
* innan följtåget gick från en station skulle stationspersonalen ge "tvenne starka slag med kläppen emot klockan" [lite oklart om detta endast gällde följtåg]. Föraren och konduktören skulle i varje fall skriva på en erinran