Kan det handla om de två X7 med släp som kördes Sundsvall-Ånge-Vännäs ev Boden?

I Arne Hällqvists bok "Svenska rälsbussar" (SJK skriftserie nr 92) som kom ut förra året kan man läsa om att det i mitten av 1950-talet kortvarigt gick tåg med elmotorvagnar typ YCoa7 (senare X17) Östersund - Luleå. Sommartid gick loktåg, och då användes motorvagnarna istället för att ersätta dieselfordon Storlien - Östersund - Bräcke så att dessa kunde förstärka på Inlandsbanan (sid 148). I november 1955 startade denna elrälsbusstrafik Östersund - Luleå. Dock verkar man ganska snart ha ersatt med loktåg eftersom motorvagnsfordonen visade sig mindre lämpliga för den snabba fjärrtrafiken.

Enligt samma källa (också sid 148) skulle dieselrälsbusståg ansluta mellan Gävle och Långsele, och direktgående släpvagn Gävle - Luleå var önskvärd. På sidan 202 i Hällqvists bok kan man läsa att i denna trafik användes släpvagnar med pentry (vid en snabb genomläsning får jag dock inte klart för mig om de pentryförsedda vagnarna var genomgående Gävle - Luleå). När elektrifieringen av Ostkustbanan var klar längre norrut satte man dock istället in loktåg.

Kanske var det de två ovan nämnda rälsbussnälltågen som Signalens skribent tänkte på?

X7 Ånge - Luleå var ett något tidigare försök att använda lokal-/regionaltrafikmotorvagnar i snabb fjärrtrafik. Flera decennier senare gjordes något liknande med X12 i intercitytåg Gävle - Sundsvall - Långsele (?) . Jag är lite osäker på den exakta sträckningen men minns att SJ försökte kompensera förstaklasspassagerarna för den dåliga komforten genom att låta en enklare maträtt ingå i biljettpriset. X12 gick även i snabbtrafik på Malmbanan.

Hällqvist nämner på sid 147 - 148 i "Svenska rälsbussar" att SJ hade ännu mer långtgående (men antagligen ganska lösa) planer om användning av det som senare blev X17 i långväga snälltågstrafik:

* GDG-expressen Göteborg - Gävle (alternativt Göteborg - Herrhult) under lågsäsong ("Original-GDG-expresstågen" Xoa8 skulle då istället gå i Skandiapilen eller Dalpilen)

* Snabbtåg Göteborg - Veinge - Helsingborg / Hässleholm - Malmö

Att det inte blev något av detta kan väl tänkas ha berott både på dåliga gångegenskaper och låg driftsäkerhet. Fördelen skulle väl ha varit möjligheten att på vissa sträckor köra snabbare än loktågen samt lägre driftkostnader.

Angående X7 finns uppgifter (dock ej i Hällqvists bok) om att SJ omkring 1950 hade planer på att köra dessa i snabbtrafik Göteborg - Oslo och/eller Stockholm - Falun.