Detta inlägg innehåller dels några nya tankar, dels kommentarer till herrarna Svensons och Carlssons kloka inlägg.

Valet av svarvprofil på hjulen är inte så himla viktigt.
Min tanke är också: Ta någon beprövad.
Jag anar att det nog en gång i tiden fanns en DONJ standardprofil som säkert fungerade jättebra då och som säkert fungerar jättebra nu också.
För egen del så är min favorit profilen som beskrivs i SJ-ritningen MBR 12.66.51 från år 1951. Orsaken till detta är att det är en sent utförd SJ-ritning som högst troligt baseras på en massa tidigare erfarenheter.

Hur länge håller då ett nysvarvat hjul innan det blir dags för en ny hjulsvarvning? Tja, mellan tummen och pekfingret gissar jag att det kan röra sig om i storleksordningen 300 000 kilometer. Detta naturligtvis om det inte blir någon skada, exempelvis hjulplattor. Antag att DONJ 8 i framtiden maximalt kommer att prestera 1 000 kilometer per år. I så fall kommer de att hålla någonstans i häradet kring 300 år. Detta är grova antaganden, men även om de skulle vara 50 procent fel så är det ändå väldigt lång tid.

Vidare kan man ju fundera på om man alltid skall svarva till full fläns på ett museilok. (Vilket man vanligen gör på kommersiella fordon.) En full fläns kostar mycket hjulringstjocklek och nya hjulringar kostar skjortan. På bilderna ser det tack och lov ut som att DONJ 8 har hyfsat tjocka hjulringar.

Intressant är också var man kan få svarvat ett 891 mm ånglokshjul. Motala verkstad (som nog numera egentligen heter något annat) kan nog göra det. Roslagsbanans verkstad i Mörby har ju en svarv, men det vete sjutton om den klarar ånglokshjul. Lucchini i Surahammar kanske klarar det. Skara Järnvägsmuseum torde väl fortfarande ha kvar svarven från Västgötabanans tid, men jag vet inte om den är i drift. Dessutom finns det väl kanske kvar en svarv i Jädraås, för jag anar att DONJ på den gamla goda tiden svarvade sina hjulpar i egen regi. Dessutom är det kanske också så att det finns en del ”vanliga” mekaniska verkstäder som kan ta sig an ett hjulpar.

Anders filosoferade kring möjligheten att låna ut fordon mellan föreningarna med hänsyn till hjulprofilerna. Min egen tanke är att håller man sig inom måttoleranserna för flänshöjd och flänstjocklek så går det nog bra. Fast, ”så går det nog bra” kanske man inte får skriva i dagens reglerade värld, det kan ju vara så att någon från Tillsynsmyndigheten som läser detta och frågar efter riskanalysen.

Jag ser dock en viss risk beträffande det av Anders önskade ”framträdandet vid ångfestivalen i Rimbo i samband med återinvigningen av banan Kårsta-Norrtälje”. Som ovan nämnts tror jag att flänsarna bara håller i typ 300 år. Risken jag upplever är att festen i Rimbo kan komma att äga rum något senare. Min förhoppning är i alla fall att festen tidigareläggs och att jag får möjlighet att vara med. Förhoppningsvis kommer även DONJ nummer 12 att få vara med vid detta tillfälle.

Se detta inlägg som ett filosoferande kring hjul och inte på något sätt som ett ifrågasättande av JTJ:s kunnande. Det är väl säkrast att betona detta så att det inte blir något missförstånd.