Med Uppsala som hem, mormor och morfar i Perstorp och far på sanatorium i Rävlanda, så erbjöds en hel del tillfällen, både på Södra och Västra stambanan. Det var spännande att gå mellan vagnarna efter att utropet gjorts om "fössta middagen" osv. men själva ätandet gjorde knappast en ensiffrig unge lycklig. Värst var buljongen, som ofta hörde till. Varm och onödigt salt, minns jag att jag tyckte. Såg ut som te men smakade sämre. Damen mitt emot, som fick ta emot stänket när jag blåste på den heta buljongen, minns jag. Hon var snäll och förlåtande...

Trevligt snapshot från den tid som flytt! Själv åkte jag som sen 40-talist tåg första gången på 50-talet. Då var det sovvagn som gällde så någon direkt anledning att gå till eventuell restaurangvagn var minimal.

Vad jag minns kunde det hända att vi åt på Cst före avgång; det var väl Hyllan i södra delen av Centralhallen som gällde då, för den hette väl så på 50-talet redan?! Hur som helst så blev besöken i restaurangvagnen fåtaliga om ens några eftersom jag och mina föräldrar de här åren mest reste i sovtåg till släkten i Norrland (Östersund respektive Örnsköldsvik alternativt Sollefteå).

Men när jag åkte vanliga persontåg hade jag oftast med mig medhavd kost som då kunde bestå av en flaska Pommac, en Marabou mjölkchokladkaka plus en banan eller möjligen en apelsin när det var säsong (minns ni att man kunde bara få apelsiner en del av vinterhalvåret här i landet??! ;-) ).

När jag åkte vanliga dagtåg minns jag förstås personalen från restaurangvagnen som gick runt i tågen med sin lilla gonggong och ropade ut de olika sittningarna. Man fick väl först boka plats när de gick runt och tog upp bordsreserveringar för de olika sittningarna? Jag minns inte säkert men det var väl nödvändigt för att inte man skulle få rusningar till de olika sittningarna?

Apropå ätbart på tåg så kan jag inte undgå att nämna de klassiska 'Sööötäljekringlorna' som utbjöds på Södertälje Södra av käcka ungdomar som med traktens idiom ropade ut dessa 'delikatesser' vilka försåldes i papperspåsar. Jag har inget minne av att familjen nånsin köpte dessa kringlor; numer kan man ju förstås inte köpa dem på dagens Södertäljestation utan det får anstå till besöken på friluftsmuseet Torekällberget i staden! :-)

PS. Ännu ett apropå gäller de bastanta damer som med sina kaffekorgar gick runt i sovvagnarna före ankomst till storstaden. Då kunde man få morgonfika med något bröd som tilltugg. Minns någon om det någonsin var möjligt att få te eller choklad av dessa ambulerande kaffedamer? ;-)