"Plattform" på spårvagn eller buss syftar oftast på en yta innanför dörrarna som är fri från stolar, hjulhus och liknande. På en spårvagn av äldre modell fanns oftast en plattform i vardera änden, och typiskt var plattformarnas golv lägre än i den i vagnens mitt belägna "kupén". En del vagnar, t ex Stockholmsområdets Ängbyvagnar, som var i trafik på Lidingö tills för några år sedan, hade istället en mittplattform, från vilken man via ett trappsteg kunde stiga in i en främre eller bakre kupé.

En stadsbuss hade före högertrafikomläggningen i många fall en bakplattform där ett stort antal passagerare snabbt och enkelt kunde kliva ombord, varefter den omedelbart framför plattformen sittande konduktören stängde dörrarna och gav klarsignal till föraren. Under färden till nästa hållplats passerade de nypåstigna passagerarna förbi konduktören och visade sitt färdbevis eller betalade för resan. Sedan var plattformen tom och kunde vid nästa hållplats snabbt fyllas med nya resenärer. Detta till skillnad från nutida låggolvsbussar, där passagerarna under de långvariga hållplatsuppehållen köar utanför bussen och sedan tränger sig förbi förarplats och monstruösa hjulhus.