Följande har jag skrivit på SÅS FB-sida som en kommentar på inlägg om när ångloket SSnJ 7 ska flyttas till friluftsparken Torekällsberget i Södertälje för statisk uppställning där. Enligt i varje fall tidigare planer då tillsammans med BJ K 36 från BJs. Som vanligt i mina inlägg är det fenomenet jag i första hand vill uppmärksamma, så ingen förening ska behöva känna dig onödigtvis utpekad ;-):

Pyramidalt 1960-talstänk bakom detta, egentligen: Man ställer upp ett par ”fina gamla ånglok” i en hembygdspark för ”minna om svunna tider”. Ett par lok som inte har nåt med –i detta fall- Södertälje att göra: Ett är ett tanklok från Saltsjöbanan, det andra ska (väl?) vara eller bli ett äldre tenderlok från BJ. Men som är hyfsat ovanliga och unika även på nationell nivå.

Men visst; dom är ”tillgängliga” och –jämfört med vanligare förekommande B, E2 och andra större tenderlok- lättare =billigare att transportera. Fast dessa hade varit mer representativa för Södertälje då. Men vem bryr sig, ånglok som ånglok?

Och den typen av ”tänk” medförde ju ändå att vi några decennier senare hade fordon att ta hand om =renovera och få i gång t o m. Så nu kanske vi gör en tjänst åt framtidens ”gammeltågsvänner”?

Men ändå: Detta skulle ju vara ett kriterium för Centrala Anslag att användas till: Två så pass unika fordon som dessa ska inte behöva stå och (mer eller mindre) förfaras, varken i Bergslags Lärje, i Västberga eller på Torekällsberget. Men vad gör man när ingen vill och kan?

/ L G