Loket kom ju sedan att vandra vidare och hamnade till slut i Nässjö, ständigt åtföljt av en tekniker från Motala. Nässjöpersonalen tyckte inte om sina Geislingerlok och gjorde sitt bästa för att ha sönder dem. En fin gammal tradition på många lokstationer från efterkrigstiden fram till avregleringen.

Det var nog samma attityd beträffande S1 1914 mavaförvärmare. Vänstra sidotanken användes som varmvattenbehållare och slam avsattes i den. Sidotanken behövde emellanåt rengöras från slam men antagligen ansågs det besvärligt med en rutin som inte behövdes på andra lok.
Men nog är det bättre om slam avlägsnas före pannan än från pannan.