Utan att veta, skulle jag säga att behovet knappast fanns. X7P och X9P var tillräckligt starka för att dra de tågvikter det var frågan om.
Dessutom är det inte så säkert att strömmatningen hade hängt med. Jag vill minnas att en lokförare berättade att det inte var så stor vits med att ha två verksamma dragfordon (i vissa tåg fanns det passåkande förare som kunde köra det bakre dragfordonet) eftersom ledningsspänningen sjönk alltför mycket.

SI

Instämmer. Eftersom det inte fanns något behov av att multa dem, så var det knappast något krav på konstruktören att göra det möjligt. Sedan vågar jag inte svära på att det inte hade fungerat om någon hade provat, men det kanske skulle ha lätt till såna problem som Överkörmästaren antyder. Jag har aldrig hört talas om att någon provade.

Annars är Överkörmästarens jämförelse med med Ängbyvagnarna (Stockholms Spårvägar, spårvagnar A24) högst relevant. X7p byggdes av ASEA ett par år efter Ängbyvagnarna och när man studerar elschemat så ser man stora likheter i konstruktionen. Den största skillnaden var att A24 hade eldynamisk broms som driftbromssystem medan X7p helt saknade elbroms.