OT: När det gäller torvbriketter tänker jag bara på min salig fars historia från sin uppväxt i Sölvesborg, där det fanns en vida känd kakelugnsmurare kallad "Borre", en man som tycks ha tyckt om att titta ganska djupt i flaskan.

Alltnog; han fick ett uppdrag en höst att mura upp en kakelugn, vilket han också gjorde.

När han nästa vår träffade herrn i huset frågade han om kakelugnen varit till belåtenhet.
– Jodå, den har varit alldeles förnämlig. Vi har eldat i en en enda gång, och den har hållit huset varmt hela vintern.
Det verkade lite väl bra för Borre, som måste gå och inspektera. Och jo då, han hade i alkoholdimmorna murat kakelugnen med briketter (ska ha varit torv-dito).
F-n tro't.

Min salig far, på den gamla goda tiden lokeldare i Sölvesborg, hade även han många berättelser om Borre, som han f.ö. var kompis med. :-) Och nej, "F-n tro´t" som du själv skriver. Inte ens Borre skulle ha misstagit briketterna för kakelplattor. Var det nåt han kunde så var det mura kakelugnar, t.o.m. när han var full! :-P