Utan att ha några synpunkter på TJFs utveckling och inre liv så kan det vara bra att vädra lite allmänna järnvägshistoriska tankar.

Vi har idag några museijärnvägar, ÖSlJ, JTJ och kanske någon till, som representerar den tidsepok när ångdriften var allenarådande. Sen har vi ett antal järnvägar med konceptet ångtåg+Y6/YP och då är vi väl i grova drag i 1940- och 50-talens blandtrafik – bortsett det praktiska och personalbesparande för föreningarna att köra just rälsbussar som komplement till ångtågen.

Nästa fas är 1960- och 70-tal när många järnvägar i en glesbygd med befolkningsminskning och hård konkurrens från bilen levde på övertid för att slutligen läggas ner. Jag tycker att TJF på ett mycket bra sätt åskådliggör denna epok i svensk järnvägshistoria genom sin satsning på rälsbusstrafik genom Småländsk glesbygd. Man har med andra ord profilerat in sig på något som ingen annan gör. Hur man sen gör med sina ånglok har jag inga synpunkter på.