Skivan på sista vagnens bakre gavel skulle kunna vara ett signalmedel avsett att upplysa ban- och trafikpersonal om något särskilt förhållande.

I reglementet för SJ, SWB & GDJ år 1879 finns exempel på sådana signaleringsskivor att fästa på sista vagnens bakre gavel. En enfärgad röd skiva betydde "extratåg kommer från samma håll" medan en rund vit skiva med rött kryss på betydde "extratåg kommer från motsatt håll".
I nämnda reglemente angavs dock att tåget dessutom skulle visa vanliga slutsignaler, vilket vagnen på bilden ju inte gör, så det kan hända att jag är ute och cyklar.

Huruvida det är aktuellt när det gäller bilderna är jag osäker på men förhållandena på 1880-talet kan man läsa om här. Författare till artikeln var sannolikt Wilhelm Häggström. Observera dock att det inte står var på sista vagnen skärmarna var placerade.

Komplettering till slutsignalresonemanget: Även NÖJ använde en skiva på sista vagnens bakgavel (eller koppel). Exempel från Sonstorp och Kvismaren.

Ett bolag till: SRJ.
Rånäs

M.v.h.
Ola

Sidoplacerade slutsignaler infördes vid SJ först 1907. Dessförinnan, från 1877, fördes en hvit skärm som slutsignal (dagsignal) på den bakersta vagnens gavel. Av fotona kan vi konstatera att skärmen var cirkulär eller oval. Före 1877 användes inte slutsignalskärm, däremot gällde: "På eftersta vagnen skola vara uppsatt 2:ne sidolyktor, som visa hvitt sken framåt och rödt sken bakåt." Det är väl tveksamt om lyktorna hölls tända även dagtid; det stod emellertid inget särskilt i trafikreglerna (Tjr) om vad som gällde dagtid.

Vid alla enskilda järnvägar var det inte obligatoriskt med slutsignal förrän 1921. Från 1880 gällde: "Å jernväg, der det anses nödigt att vid dagsljus särskildt beteckna sista vagnen i tåg, skall sådan beteckning ske genom en hvit skärm, fästad vid vagnens eftersta gafvel." 1921 infördes samma regler som vid SJ, alltså sidoplacerad slutsignaler även dagtid. Några större EJ, bl.a. BJ, SWB och GDG införde dock sådana redan 1913.