Om och hur påverkade förstatligandet i slutet av 1930-talet och under 1940-talet organisation och rutiner vid de av SJ övertagna bolagsbanorna? Detta skulle egentligen varit ämnesrubriken men det finns inte plats för så många tecken där.
Denna fråga har jag funderat över ett tag. Under 1960-talet (dvs bara högst ett par decennier efter SJ:s övertagande) gjorde jag många resor på stora delar av Sveriges järnvägsnät och ofta även på lok efter vederbörligt tillstånd. Varje SJ-distrikt verkade präglas av sin historia kring de övertagna enskilda järnvägarna och jag kan bara nämna några iakttagelser som jag gjort:
a) Tidtabellsböckerna var lokalt framställda och hade olika typsnitt m.m., förmodligen tryckta vid samma tryckeri även efter förstatligandet som den tidigare enskilda järnvägsförvaltningen nyttjat (ofta övergick en övertagen enskild järnväg till att bli en egen trafiksektion, exempelvis blev f.d. YJ 28 ts).
b) Tågplanen var många gånger i stort samma som under den enskilda tiden men i och med att rälsbussarna av YBo6-typ kom så blev trafikutbudet större (eller i vart fall inte mindre).
c) I Värmland och längs med f.d. BJ dekorerades trafikloken med lövruskor framtill, vilket var något helt okänt för mig från Skåne. Denna trevliga tradition behölls alltså långt efter förstatligandet!
d) Åtminstone lokpersonalen verkar många gånger ha fått vara kvar på sin "hemmabana". Exempelvis åkte jag på lok många gånger med förare från Ystad som bara körde på f.d. YJ. När sedan ångloken efterhand ersattes med T2 förändrades inte detta utan de fortsatte att köra på sin gamla hemmabana.
Jag antar att Kjell Aghult kan ha någon kommentar till detta, vilket skulle vara intressant. Har någon över huvud taget studerat vad som hände med organisation, rutiner och personal efter statens övertagande av enskilda järnvägar?