Med "stutdriften" väckte NBJ frågan om enmansbetjänade, fullstora godståg. "Väg och Vatten" hade beviljat NKlJ detta i mars 1952. SJ fick länge enbemanna bara vid högst 14 vagnsaxlar: T ex i Z4p-godstågen Örebro S <> Pålsboda, med enkla förhållanden. VoV tillstånd till NBJ kom
1953-12-04. Det är oklart om någon i bolaget sades upp vid dieselfieringen (Tyvärr nödvändigt senare, vid malmtrafikens slut).

Alla huvudlinjens godståg blev med tiden enbemannade. Konduktör > växlare medföljde dock tiden ut på Bredsjöbanan, p g a flera obemannade platser. Sådana på huvudlinjen betjänades behovsvis av folk från de tre "huvudstationerna", Nora/Gyttorp, Bofors och Otterbäcken: Ibland kom växlaren i bil. Omvänt kunde lokf ibland hjälpa till stationärt: Jag sett lokf Jansson "pirra" styckegods i Järle på en av mina lokresor.

SJ avtal kunde ändras till fullstora godståg först 1963 (Och då bara på sidolinjer). TGOJ
följde efter med enbemannade malmtåg 1964.

NBJ lokradio kom först långt efter enbemanningen: Start i Otterbäcken 1956, till en början enbart lokalt. Uppslaget sägs ha kommit från trafikchefsassistent Hermanssons studieresa till USA (Han hade fyra års ´startsträcka´ till posten som VD och tc). 1971-1975 byggdes radion ut till att täcka hela banan: NBJ sista investering.