Nyligen skrev jag en fråga på postvagnen om museijärnvägars geometrier, vilket kanske fortfarande kan vara relevant? Kommentarerna 1) och 2) är mina egna, från ett par olika inlägg i den lätt spretiga diskussion som följde.

Diskussionen kom dessutom att bli ganska teknisk och rörde mera hur en spårriktare fungerar (iofs intressant!) än huruvida man ska sträva efter en gammaldags spårgeometri eller en modern, eller bara låta det bli som det blir.

* * * * * *

1)
Allt fler museibanor skaffar egna mer eller mindre avancerade spårriktare, och med så muskulösa spårunderhållsmaskiner behövs det bara ett par knapptryckningar, eller snarare några grader på ett vred, för att förändra en gammaldags spårgeometri till höghastighetsbana.

Typiska längder på en övergångskurva på en bana med sth 40 var förr kanske 15-30 m. Idag är det lätt att antingen "tänka modernt" eller snegla på någon aktuell BVF/BVH/BVS/whatever och sno de värdena. Risken är då att en 300 m-kurva plötsligt har fått 80-90 m ök L istället. Skillnaden syns, tro mig!!

Hur många banor har idag en strategi för detta? Ingen, gissar jag. Istället hanteras detta av den eller de enskilda medlemmarna som intresserar sig för banarbedte, eller tagit på sig det därför att ingen annan vill...

* * * * * *

2)
Fotvandra gärna de norra delarna av Bohusbanan och se hur smidigt den följer landskapet, och med många relativt korta övergångskurvor. Helt fel förstås, sett ur en järnvägs kapacitetssynpunkt. Dessutom med små radier i vertikalkurvorna, som därtill ofta sammanfaller med horisontalkurvorna. Samma sak minns jag från Växjö-Västervik, och det gällde säkert alla småbanor oavsett spårvidd. Bygg alltså inte bort dessa karaktärsdrag!

Det som ofta har skett i horisontalkurvorna är att övergångskurvorna med ökande hastigheter har blivit längre, medan cirkulärdelen sålunda blivit kortare och med mindre radie. Detta har inte bara varit medvetna ombyggnader eller omläggningar av spårgeometrierna, utan vid spårjusteringar är det lätt att konsekvensen blir precis denna även om det inted var avsikten. Efter årtionden har banan fått andra kurvgeometrier än vad den en gång byggdes med. Denna effekt är även lätt att förstärka vid våra museibanor där jag ser tendenser på flera håll "att tänka modernt" vad avser kurvornas geometrier, och med en rejäl spårriktare på museibanan går det fort att baxa bort banans karaktärsdrag..!

* * * * * *

Här är länken till ur-diskussionen:

http://www.tydal.nu/postvagnen/813072.htm