Järnvägsdokument - vem sparar digitalt (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Anders Sandgren, Tuesday, October 08, 2019, 12:59 (1633 dagar sedan) @ Wk

Digitaliseringen är ett framtida problem då mycket av den information vi får idag är av flyktig typ. Det finns en risk att denna tid i någon framtid blir som andra historiska tider som saknade skriftspråk och där man får analysera föremål som krukskärvor, benbitar och ibland sopor för att skapa sig en bild.
Vi har idag websidor med mycket information inom vår bransch. Dessa kommer med största sannolikhet att förvinna när innehavaren tröttnar eller försvinner. Förvisso fanns det historiskt mycket dokumentation som var flyktig som griffeltavlor och anslagstavlor med meddelanden som idag hade varit intressant läsning men mycket annat finns ändå kvar. Hur man gör för att spara tidtabeller, utsättningslistor mm är ett svårt kapitel men en del borde gå att göra.
Ett annat problem är nutida foton som tas i stor mängd och sedan i bästa fall lagras i någon molntjänst (eller motsvarande). Men när innehavaren försvinner och kontot stängs så raderas filerna. Den moderna enkelheten att ta oändligt mycket bilder gör ju det inte lättare att prioritera vad som kan och bör sparas. Glasplåtar, diabilder, film och kopior är här säkrare då det trots allt krävs någon form av ansträngning för att förstöra dem.
En fd kollega scannade familjebilderna till en hårddisk och gjorde sig av med originalen. Sedan ramlade hårddisken i golvet och där försvann alltihop. Så kan det också gå men det drabbade nog mest honom och hans familj. Men mer omfattande saker har ju hänt, t.ex när SF's arkiv i Vinterviken brann 1941 och många filmer försvann eller när Slottet Tre kronor brann 1697 med många förstörda böcker som resultat. Djävulsbibeln räddades genom att kastas ut genom ett fönster och blev både skadad själv även skadade en åskådare som fick den på sig. Den väger 75kg. Den är numera digitaliserad förutom den eller de sidor som förstördes 1697.

Förvisso kan man hoppas på att mycket av den information som finns på nätet på något sätt fångas upp av museets arkiv men det är inte lätt. Lagringsutrymme är inte gratis och det gäller att hela tiden uppgradera och kopiera så att innehållet är läsbart.
Jag har disketter (8", 5 1/4" och 3 1/2") med dokument i allehanda format (Alfaedit, Alfaword, Wordstar, Word perfect etc) som jag idag inte kan läsa. Jag har dessutom några meter pappersremsor...

Tråden har hamnat ganska långt ifrån originalinlägget och jag tror inte att arkivhanteringen av nutiden blir bättre för att vi envist håller fast vid pappersformat. En möjlighet är att som VK Alfa gå frivillighetens väg och låta de som hellre mottar digital information få utskicken på epost och Sidospår som pdf. Om man har samma eller olika medlemsavgift är en mer öppen fråga, VK Alfa har samma avgift. VK Alfa har 237 medlemmar och mer än hälften tror jag mottar informationen via epost. Medelålder 76.8år och 220 har epostadress, dvs 17 som saknar eller inte vill uppge.

Ett annat dilemma är ju GDPR som kan göra digitalisering svår när det finns personuppgifter. Om man skrivit vikingtidens runstenar som facebookinlägg idag så hade de kanske innehållit för mycket personlig information för att godkännas.
Kanske pdf-tidningar måste skickas via kivra eller motsvarande tjänster numera då de kan innehålla personlig information. Alfanytt innehåler mest bilder och reportage från möten och verkar kunna skickas via epost fortfarande. Däremot går mina lönebesked från jobbet numera med postnord då interna eposten inte ansågs uppfylla GDPR.


Hela tråden: