Ett förtydligande: jo, de hade inga "vanliga" långbalkar. De hade långbalkar i form av bockade "Z-profiler" som var halvt liggande inåt. Vagnarna hade vanligt plant golv, men det var delat i tre delar. De två yttre tredjedelarna kunde vikas upp till en "ås", som då frilade lastutrymme "under" golvet, till lossningsluckorna som satt under långsidorna. För en lekman såg vagnarna ut ganska lika som en vanlig lådvagn, och de kunde också lastas som en sådan - säg, med trävaror. De hade dörrar på sidoväggarnas mitt, som vanliga lådvagnar. De kunde också lossas med "Wagenkipper", dvs lyftas upp i ena änden så att lasten kunde rutscha ut genom gavelluckan. Alla dimensioner, utom golvhöjd, var identiska med dåvarande tyska lådvagnar för 20 ton (löb 9100 mm, axelavstånd 4500 mm, vägghöjd 1500 m).
Vagnarnas nackdel var, som nämnts, att långbalkarna var väldigt veka. Det var ju inte några valsade kraftiga profiler, utan av bockad plåt - som i huvudsak "låg" i stället för stod lodrätt. Lagergafflarna var alltså av specialutförande, eftersom de nitades fast inte till en lodrät balk utan till en halvt liggande balk.
Rjukanbanan i Norge anskaffade också Malchervagnar. De löste bekymren med de veka balkarna genom att sätta boggier under vagnarna.
I Stefan Carstens bok om tyska godsvagnar, band 4 2003, berättar han på sida 14-15 om dessa vagnar. Även DSB i Danmark anskaffade tydligen sådana vagnar, liksom åtminstone EN förmodligen preussisk (men i efterhand utrustad med KKG-broms) hamnade i Västtyskland efter andra världskriget, som "Ot03".
Erik Sundström berättade i TÅG för många år sedan om dessa vagnar.
Googlar man på "malcherwagen" kommer man till följande:
https://books.google.se/books?id=XhmCBwAAQBAJ&pg=PA49&lpg=PA49&dq=Malcherwa...

Berra